Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens estetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOVEVA 317
stycke. Pericles har en. alldeles episk komposition, och före
varje akts början uppträder den gamle medeltidspoeten Gower,
vilken tjänstgör såsom “Chorus“ och relaterar de händelser,
som måste binda hop de olika, utan denna Chorus ej sam-
manhängande scenerna. Detta slog an på Tieck, och i sina
båda dramer har han begagnat sig av en dylik Chorus, i
Genoveva av den helige Bonifacius, i Octavianus av Die
Romanze.
Vad nu Genoveva beträffar, så erinra vi oss, att Maler
Müller skrivit ett drama med detta ämne, vilket stycke vid
denna tid ännu var otryckt. 1797 hade Tieck fått låna
manuskriptet och läst det, men enligt egen uppgift hade
han ej vidare fäst sig vid det. Då han emellertid två år
senare skrev sitt skådespel, blev han beskylld för plagiat,
och för att freda sig publicerade han då Müllers tragedi.
Utan tvivel har han fullkomligt rätt däri, att Müllers stycke
icke givit honom mycket. Båda styckena äro dramatiseringar
av den gamla legenden och måste därför bliva varandra
lika beträffande huvudhandlingens gång, men för övrigt er-
inra de mycket litet om varandra. Müllers drama hade varit
ett bland de bästa från Sturm und Drang, Tiecks är där-
emot mycket klent. Det inledes av den helige Bonifacius,
som presenterar sig för publiken:
Ich bin der wackre Bonifacius,
Der einst von Englands Ufern in die Wälder
Der Deutschen Christus’ heil’gen Glauben brachte.
Detta skall vara naivt, Hans Sachs, och tillika nyroman-
tisk ironi! Därpå har Bonifacius en lång berättelse om de
händelser, som publiken borde känna och vilka tilldragit
sig före styckets början. Sedan han på så sätt återupp-
tagit Gowers mantel, tar han avsked av publiken:
So seid nun aufmerksam und lasst euch gern
In alte deutsche Zeit zurücke führen.
Därpå börjar dramat. Bonifacius kommer ännu då och
då tillbaka med sina värdefulla upplysningar, och det är
han, som avslutar det hela — karaktäristiskt nog med en
sonett! Och här hava vi ännu ett utslag av nyromantikens
■underbara brist på stilkänsla. Genoveva är nämligen icke
blott både drama och epos, utan ock, liksom Octavianus, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
