Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<!•!
BS
-
—¿i¿X ■■’■&:■ i. ::iM
35 8 KÄTCHEN VON HEILBRONN
friare, Rhengreven, har fått höra om det tillämnade gifter-
målet, som korsar hans planer, och beslutar att genom för-
räderi sätta sig i besittning av borgen Wetterstrahl och
fröken Kunigunda. Men genom ett misstag på ett par brev
får abboten i det kloster, där Kätchen på hemvägen till
Heilbronn tagit in, aning om saken, och nu kommer Kätchen
till borgen med brevet för att varna greve Friedrich. Han
vägrar att taga mot henne, men finner snart, att varningen
varit befogad, ty borgen börjar brinna, och nu följer en
skildring av striden — så förträffligt gjord, att den skulle
hava hedrat Walter Scott. Men mitt i denna realistiska
skildring har Kleist fått in en reminiscens från folksagans
värld. Fröken Kunigunda har i det brinnande slottet glömt
grevens porträtt och vill promt hava det tillbaka, och så
befaller hon Kätchen att hämta det. Greven söker fåfängt
att avstyra detta huvudlösa uppdrag, men den stackars
Kätchen går, stilla och utan knot, in i den brinnande slottsr
flygeln. Efter en stund synes hon i ett fönster — Kuni-
gunda har givit henne orätt nyckel till rummet. Greven
låter nu hämta en stege för att rädda henne ur lågorna, men
Kunigunda ger henne en ny anvisning, var den rätta nyc-
keln hänger, och befaller henne att skynda sig. Kätchen
lyder. Men det går icke, som den hjärtlösa hoppats. Huset
störtar samman, men ur portalen träder Kätchen, åtföljd av
en ängel, och räcker Kunigunda porträttet. Och så slutar
akten med ett triumfrop: anfallet har blivit tillbakaslaget.
I den fjärde akten ligger den stackars Kätchen under
några fläderbuskar och sover, ty på slottet har hon ej fått
någon plats, och så kommer greven till henne. Hon sover
fortfarande, men med sin hypnotiska makt över henne för-
mår han henne att tala och yppa sitt hjärtas djupaste hem-
lighet. På nyårsnatten hade hon i en dröm fått se sin
tillkommande, och då hade hon sett en vacker riddare, “sett
dig själv, alldeles som du nu står framför mig“. Vidare hade
hon fått visshet om, att han om nyårsnatten två år senare
skulle komma i verklighet, och “du kom“. Med honom
hade en ängel följt. Men — utropar greven, som glömmer,
att han talar med en somnambul — “för två år sedan låg
jag dödssjuk på mitt slott“. Så erinrar han sig en egen-
domlig vision, som han då haft och om vilken vi redan
hört talas. Han hade då legat i en våldsam feber, men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
