Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 DER PRINZ VON HOMBURG
Mag er mich meiner Aemter doch entsetzen,
Mit Cassation, wenn’s das Gesetz so will,
Mich aus dem Heer entfernen: Gott des Himmels!
Seit ich mein Grab sah, will ich nichts als leben,
Und frage nichts mehr, ob es rühmlich sei!
Detta är mänskligt, mänskligt särskilt líos en nervmänniska
som prinsen, och här kan man knappt undgå att tänka på
den store psykologen Shakspere, som i Measure for Measure
har en något liknande scen.
I den fjärde akten kommer ett nytt uppslag. Prinsessan
Nathalie har vänt sig till kurfursten för att bedja om nåd.
Men den store krigaren och statsmannen frågar: “Tror då
min frände Homburg, att det för fosterlandet är likgiltigt,
om godtycke eller lag härskar“ ? Då han emellertid får höra,
att prinsen själv ber om nåd, överlämnar han avgörandet åt
honom. Jag, skriver han, har gjort min plikt, då jag dömt
eder till döden, och därvid räknade jag på ert eget instäm-
mande. Skulle ni däremot anse, att det skett eder orätt, be-
hövas blott två ord och ni är fri.
Den följande scenen, då Nathalie överlämnar brevet till
prinsen, är mästerlig. Först blir prinsen överlycklig. Men så
ber han att få genomläsa brevet och blir halvt betänksam.
Denna betänksamhet stegras allt mer och mer, och till sist
har han fattat sitt beslut och skriver ett svar — vilket vet
man ännu icke, men man anar det.
I den femte akten hava regementena halvt råkat i myteri
över dödsdomen över den tappre prinsen, soldaternas älsk-
ling. Men den store kurfursten känner sina brandenburgare
och är lugn, och då de knotande generalerna pocka på nåd,
låter han förekalla prinsen själv. Denne förklarar, att han
nu övervägt saken och att han förtjänt döden:
Ich will das heilige Gesetz des Kriegs,
Das ich verletzt’ im Angesicht des Heers,
Durch einen freien Tod verherrlichen!
Prinsen har nu vunnit seger över sig själv. Han har lärt
sig inse, att fosterlandet kräver, att individen underordnar
sig lagen, plikten och disciplinen, och han är beredd att lida
sitt straff. Men kurfursten har också fått höra, att det finnes
en förmildrande omständighet, till vilken han utan att svika
sin plikt äger rätt att taga hänsyn. Prinsens vän, greven av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
