Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Moores diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRISH MELODIES 465
De smäda dig och säga: du växlar som himlens vind,
Men hade falsk du varit, ej vore så blek din kind.
De säga ock: så länge din kedja du bar som slav,
Att djupt åt ditt hjärta hon träldomens märke gav.
Hur skändligt! Ingen kedja skulle kunna kuva dig dock—-
Var helst din ande strålar, där strålar friheten ock.
I andra dikter är han öppnare, men det är karaktäristiskt
för Moores temperament, ätt han icke heller i dem ger ut-
tryck åt något hat mot England eller engelsmän. Vad han
vill är frihet för fäderneön, men han tar aldrig sin tillflykt
till de demagogiska fraserna. I själva verket var han alls
icke någon demokrat, hans liberalism sträckte sig ej längre
än det engelska whigpartiets, där han hade sina bästa vän-
ner, och för de irländska agitatorerna, O’Connel och dennes
meningsfränder, hyste han alls icke några sympatier. Då
han 1815 skulle resa över till Irland och en dam, lady
Donegal, varnade honom för de irländska demokraterna,
svarade han: “om det är något i världen, som jag hatar
och föraktar mer än allt annat, så är det just dessa Dublin-
politiker, med vilka ni fruktar, att jag skall associera mig.
Jag tror icke, att en god sak någonsin blivit så förstörd
av en bigott, skrävlande, vidrig hop av demagoger. Och
ehuru det är mina fäders religion, måste jag säga, att mycket
av denna lumpna, vulgära anda härleder sig från den usla
tro, som nu igen sudlar Europa med jesuitism och inkvisi-
tion och som av all humbug, som fördummat mänskligheten,
är den mest trångbröstade och skadliga. Detta kan vara
nog för att visa den fara, som föreligger för att jag skulle
samverka med herrar O’Connel, O’Donnel etc.“. Till det
katolska, irländska nationalpartiet hörde Moore således icke.
Hans sympati för Irland var poetens, ej politikerns. Sina
umgängesvänner hade han fortfarande i England, där bodde
han och besökte blott tillfälligtvis Irland. Så småningom
förlorade han åter kontakten med hemlandet. Ej heller var
han någon politisk radikal i allmänhet, och man kan här
icke åberopa hans satirer såsom bevis. Moore var en ganska
god, ehuru ej vidare indignerad satiriker och gav ut flera
samlingar av dylika verser, bl. a. Intercepted Letters or the
Twopenny Post-bag (1813), där han särskilt nedhånar den
tjocke, utlevade prinsen-regenten, “the best-whigg’d Prince
in Christendom“ — regenten gjorde nämligen anspråk på
Schück. AllmÄn litteraturhistoria. VI. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
