Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Byrons liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 ASTAKTE
Även sedan hon fått visshet, var
angelägen om att ej i det yttre bryta med svägerskan,
detta skulle bestyrka skandalhistorien. Av breven är
också tydligt, att hon var mrs Leigh uppriktigt tillgiven,
hon sökte att ursäkta hennes brott, och även efter be-
Hon hade även skäl
utan allt tvivel var varmt fästad. Vad lady Byron beträf-
far, fick hon redan under sitt äktenskap en aning om den
brottsliga förbindelse, som existerat mellan mannen och
svägerskan, ty på sitt vanliga sätt drog sig Byron ej för
att i hennes närvaro anspela därpå. Lady Byron skrev ock-
så sedan till mrs Leigh: »Under den sista tiden, som vi
vistades under samma tak, kommer du säkerligen ihåg åt-
skilligt, varigenom jag antydde, att jag visste mera än ni
tänkte, och jag nästan bad om ert förtroende — icke för
att förråda det, såsom det blivit förrått — men för att jag
skulle kunna hjälpa er, om ni allvarligt önskade att försona
det förflutna.“ För sin advokat förklarade hon uttryckligen,
att hon ej hade några bevis. Hon önskade därför icZce, att
denna sak skulle dragas fram såsom skäl för äktenskaps-
skillnaden, ty hon ville icke förorätta en kvinna, som möj-
ligen var oskyldig. Hon yppade därför ej ens för föräldrarna
sina misstankar, utan anförde blott den misshandel, för vilken
hon varit utsatt, och ej heller lät hon under skilsmässotiden
svägerskan ana dessa misstankar, utan skrev till henne de
mest vänskapsfulla brev,
hon
då
det
att
kännelsen har hon inga hårda ord.
att vara tacksam mot svägerskan, som vistats hos henne
under tiden före barnets födelse och därvid varit hennes
beskyddare mot mannens brutalitet. Att hon icke — trots
de
vis,
dels
alla
för
angrepp, för vilka hon utsattes — drog fram sina be-
berodde dels på hänsyn till sin och Byrons dotter, men
även på hänsyn till mrs Leigh. Hon tog henne vid
tillfällen i försvar. Till sin mor skrev hon: “Hon har
mig varit den trognaste vän, och jag hoppas, att ni
både betraktar henne så och synes så betrakta henne, ty
jag fruktar mycket, att hon förmodas vara orsaken till skils-
mässan, och det vore en grym orättvisa.“ Hennes dotterson
hade således allt skäl att rehabilitera en kvinnas rykte, vars
enda fel kanske var hennes långt drivna finkänslighet och
godhet.
Under skilsmässodagarna var förbittringen mot Byron rent
oerhörd. I överhuset hälsade ingen på honom, på gatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
