Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Byrons liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ASTARTE 488
blev han skymfad av packet, på teatern kunde han ej gå
av fruktan för demonstrationer, och han lämnade också
England i fullkomligt raseri. Hans mentalitet framgår bäst
därav, att han tillskrev lady Byron alla sina olyckor. Vad
mina fel än må ha varit — skrev han till systern — “så
är hon inte den, som av försynen utsetts till hämnare. Men
en eller annan dag skall hennes handlingssätt studsa tillbaka
på hennes eget huvud, icke genom mig, ty mina känslor
för henne äro ej hämnd, men se till, om hon ej, tôt ou tard,
slutar olyckligt.“ Medan underhandlingarna om skilsmässan
pågingo, växlade han ännu stämningar. Ena dagen var han
rent rasande förbittrad, den andra skrev han den hänförande
dikten Fare thee well, som utan tvivel är uppriktig. Ty
män som Byron ljuga icke, men de äro icke följdriktiga i
sina stämningar, och de hava ingen förmåga av självanalys,
särskilt icke i moraliska frågor. Byron erkände, att han
gjort sig skyldig till åtskilliga fel, men med ett dylikt icke
närmare specificerat medgivande, ansåg han sig hava fått
icke blott full syndaförlåtelse, utan också rätt att anse sig
orättvist behandlad av alla dem, som icke ville begrava dessa
fel i glömska. I förhållandet till systern såg han tydligen
aldrig något orätt, och av kvinnan över huvud hade han
samma fördomsfria uppfattning som Don Juan. Knappast
har han verkligen älskat någon enda, ehuru hela hans liv
var fyllt av kärleksäventyr av den mest växlande art. Man
anklagar mig — skrev han till Murray — “att behandla
kvinnorna brutalt. Det kan så vara. Men jag har varit
deras martyr. Hela mitt liv har offrats åt dem och genom
dem. “
Då han den 25 april 1816 lämnade England, var det
med den mest glödande förbittring mot landet. Jag är —
skrev han till Murray från Bologna — “viss på att mina
ben icke skola vila i en engelsk grav och att mitt stoft
aldrig skall blandas med landets jord. På min dödsbädd
skulle det göra mig galen, om jag kunde förmoda, att någon
av mina vänner vore nog lumpen att föra mitt lik tillbaka
till England. Så vida jag kan hindra det, vill jag ej en
gång ge föda åt edra maskar.“ Från Ostende reste Byron,
fortfarande, trots sin dåliga ekonomi, såsom grand seigneur
till Schweiz, där han för en tid slog sig ned i Genève och
där han gjorde bekantskap med en annan landsflyktig engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
