- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
509

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harolds fortsättning och Manfred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANFRED 5 0 9
vilan, och likväl — så tvekar han: det är en makt inom
mig, som håller tillbaka och fjättrar mig vid livet. Men
till sist övervinner han den sista livslusten och vill störta
sig i djupet, då en stengetsjägare springer fram och räddar
honom.
I den nästa akten står Manfred vid ett vattenfall, och
där frambesvärjer han “the witch of the Alps“, för vilken
han skildrar sitt väsen samt yppar sitt livs hemlighet. Jag
har •— sägei’ han — bett om galenskap såsom en välsig-
nelse, men det nekades mig; jag har sökt döden, jag har
sökt glömska — men allt förgäves. “The witch“ lovar att
hjälpa honom, om han vill svärja henne lydnad. Men mot
detta uppreser sig Manfreds stolta ande: “Lyda! Och vem?
De andar, som jag själv kan mana, bli en slav åt dem, som
tjänat mig? Aldrig!“ Så skiljas de, och Manfred blir
ensam med sitt grubbel. Han vill nu frambesvärja Astarte
ur undervärlden för att av henne erhålla förlåtelse och frid.
Därpå växlar scenen till die Jungfraus topp, där de tre
ödesgudinnorna möta — åter ett stycke av stor lyrisk
skönhet. Nästa scen är i underjorden, “the hall of Ari-
manes“, där Arimanes sitter på sin tron, omgiven av andar.
Inför honom träder nu Manfred, och på hans begäran uppen-
barar sig Astartes skugga:
Astarte! My beloved! Speak to me!
I have so much endured — so much endure —
Look on me! The grave hath not changed thee more
Than I am changed for thee. Thou lovedst me
Too much, as I loved thee. We were not made
To torture thus each other, though it were
The deadliest sin to love as we have loved.
Say that thou loath’st me not — that I do bear
This punishment for both — that thou wilt be
One of the blessed — and that I shall die.
Men av alla hans frågor besvarar skuggan blott en enda:
i morgon skall han dö.
Den sista akten tilldrar sig på Manfreds slott, där en
abbot, som hört om hans magiska konster, söker att omvända
honom. Men stolt tillbakavisar Manfred honom, och inför
den nedgående solen tager han farväl av livet:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 23:19:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free