Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Shelleys dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CKOMETHEUS 567
less, exempt from awe, worship, degree, the king over him-
self, just, gentle, wise“. Därmed är dramat egentligen slut,
men dess tre akter åtföljas av en fjärde, som snarast är en
samling lyriska hymner till ära för den nya tiden efter
världstyrannens fall. Dikten slutar med ett slags trosbekän-
nelse, som Shelley lagt i Demogorgons mun:
To suffer woes which hope thinks infinite;
To forgive wrongs darker than death or night;
To defy Power which seems omnipotent;
To love and bear; to hope till hope creates
From its own wreck the thing it contemplates;
Neither to change, nor falter, nor repent;
This, like thy glory, Titan, is to be
Good, great and joyous, beautiful and free;
This is alone life, Joy, Empire and Victory.
I denna dikt når Shelleys romantiska idealism höjdpunk-
ten. Det helar verkar nästan som Dantes Paradiso. Ljus i ljus.
Vi återfinna här Shelleys alla ungdomsidéer, hans hänförelse
för en manlig oförsonlig kamp för rätt och frihet, hans hat
mot allt förtryck, hans optimistiska tro på det godas slut-
liga seger, hans vekhet, hans svärmeri för den allt för-
låtande kärleken och hans dyrkan av skönheten såsom den
stora förädlande makten i livet. Först när Prometheus,
framåtskridandets ande och bäraren av människoandens stän-
digt brinnande trängtan, förenat sig med Asia, den eviga
skönheten, är utvecklingens mål nått. Såsom filosofiskt poem
betraktat är dikten väl ganska dunkel, och från sin ung-
doms orediga världsuppfattning har han icke kunnat göra
sig fri. Men dessa idéer verka nu på ett helt annat sätt
än i Queen Mab, där de ännu hade en smak av läsarpre-
dikan eller bolschevistisk förkunnelse. Här äro de genomsy-
rade av platonism — omedvetet också av kristendom — de
hava förvandlats till stor poesi, till en lyrik, vartill den
engelska litteraturen förut ej hade något motstycke, en lyrik,
som verkar såsom musik och även däri är musik, att tan-
karna ofta icke kunna återgivas på nykter prosa. Särskilt
sista akten, där Jorden, Månen och osynliga andar tävla
med varandra i växelsånger till det nya tusenåriga rikets
pris, verkar såsom en symfoni av underbar skönhet. Och
hela dikten röjer till sist den storslagna, mytbildande fantasi,
över vilken Shelley förfogade. Denna fantasi är både gre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
