Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 NAPOLEON
tillfälle passade niad. de Staël på att vända tillbaka till
skådeplatsen för sina segrar och sina nederlag. Sverige
måste åter närma sig Frankrike, hennes gamle adoratör
Talleyrand hade blivit republikens utrikesminister, sedan hon
med 24,000 frs betalat hans värsta skulder, och med hans
hjälp drev hon nu igenom, att den vid denna tid fullkomligt
nedbrutne Staël ånyo, 1797, utnämndes till ambassadör i
Paris. Men trots alla hennes ansträngningar blev Staël
efter två år rapellerad, och 1802 avled han i den mest
fullständiga ekonomiska, fysiska och psykiska misär. Där-
med var den tragedien slut.
Då mad. de Staël 1797 återvände till Paris, var just
familjen Bonapartes stjärna i uppgående. Bland gästerna
vid hennes mottagningar såg man nu Lucien och Joseph
Bonaparte, och kort därefter kom Napoleon till Paris, höljd
av lagrarna i det italienska kriget och från freden i Campo
Formio. Bland dem, som beundrade honom, var också mad.
de Staël, som i honom såg framtidens man, och hon sökte
därför att närma sig honom. Men för första och kanske
enda gången i sitt liv blev hon förbryllad inför denna örn-
blick. Hon, som eljest hade en sådan svada, stammade
och kom av sig; “jag träffade honom sedan flera gånger,
men jag kunde aldrig övervinna den svårighet, jag hade att
andas i hans närvaro. Var gång jag hörde honom tala,
slogs jag av hans överlägsenhet.“ På Napoleon gjorde hon
icke samma överväldigande intryck. Kvinnoföraktare som
han var, avskydde han särskilt intelligenta kvinnor, och
allra mest kvinnor, som ville konspirera, politisera och
opponera. Och han upptäckte genast, att mad. de Staël
var omöjlig att disciplinera. Hennes kärlek blev således
obesvarad, men det dröjde ännu ett par år, innan det kom
till öppet krig. Mad. de Staël, som fortfarande beundrade
honom, kunde efter statskuppen i november 1799, då han
blev förste konsul, likväl ej låta bli att intrigera mot honom
med hans hemliga motståndare, Moreau och Bernadotte, och
Benjamin Constant, som fått en plats i “le tribunal“ (första
kammaren) sällade sig där till oppositionen. Napoleon var
varken storsinnad eller ädelmodig. På våren 1802 förbjöd
han societeten att besöka hennes salong, och på hösten året
därpå fick hon själv en formlig förvisningsorder: hon måste
välja sin uppehållsort minst fyrtio mil från Paris. För mad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
