Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSFLYKTEN 601
de Staël var ju detta ett hårt slag. “Salongernas Minerva“
— såsom hon kallades — hade ju svårt att tänka sig livet
utan denna Parissoeietet, som beundrade henne och lyssnade
till hennes konversation. Men å den andra sidan fanns det
dock något i detta straff, som icke alldeles var henne emot:
Napoleon hade likväl erkänt henne såsom en motståndare,
såsom en krigförande makt bland de många, mot vilka han
kämpade, och det var ju i själva verket det största erkän-
nande, hon kunde begära. Mot sin vilja hade Napoleon
gjort henne till en ny Voltaire.
Hon beslöt nu att använda landsflykten till ett studium
av främmande folk och hade nog också en kanske omed-
veten baktanke på ett triumftåg genom Europa, vilket skulle
visa Napoleon, huru man utrikes uppskattade ett snille sådant
som hennes. I december 1803 reste hon till Tyskland och
då först till dess intellektuella huvudstad: Weimar. Natur-
ligtvis bländade hon, men tyskarna hade också sinne för
hennes svagheter, hennes ytlighet och hennes brist på takt.
Hon diskuterade alla möjliga frågor, även sådana, sade
Goethe, “som blott i enrum böra avhandlas mellan män-
niskan och Gud“, och hennes ordflöde var sådant, att Schiller,
då hon gått, “tyckte sig vakna upp ur en sjukdom“. Från
Weimar reste hon till Berlin, i vars intelligenskretsar hon
utan svårighet blev centrum och där hon gjorde bekantskap
med Wilhelm Schlegel, som hon anställde som informator
för sina barn och som genom sin verkliga lärdom blev
henne till ovärderlig nytta, särskilt rörande tyska förhållan-
den. Den tyska resan fick emellertid ett hastigt avbrott.
Från Coppet mottog hon underrättelsen om faderns sjuk-
dom, hon skyndade genast dit, men kom för sent; han
hade avlidit den 10 april 1804. Mad. de Staël hade där-
för ingen anledning att stanna på Coppet, utan beslöt att
fortsätta till Italien. Hon reste i november 1804, var till-
baka i juni året därpå, och under intrycket av denna resa
skrev hon romanen Corinne, vartill jag sedan skall åter-
komma. Boken väckte ett ofantligt uppseende, och mad.
de Staël, som redan börjat kretsa kring Paris, hoppades, att
Napoleon skulle ryckas med av den allmänna förtjusningen
över hennes bok. Men han förblev obeveklig. Hans för-
bittring mot henne synes snarare hava ökats, och brutalt
befallde han, att hon skulle resa tillbaka till Coppet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
