Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CORINNE 611
Corinne föres upp på Capitolium och tar plats inför en
församling av senatorer och kardinaler, och prins Castel-
Forte träder fram för att i ett tal karakterisera Corinnes
förtjänster. De äro mad. de Staëls egna. Först framhåller
han hennes djupgående studier i främmande länders litte-
ratur, vidare hennes förmåga att observera människohjärtat,
hennes rika känsla och beklagar den svårighet, som en över-
lägsen kvinna har att finna någon motsvarighet till den
idealbild hon gjort sig. Corinne — fortsätter han — är
utan tvivel den ryktbaraste kvinnan i detta land. Ingen
kan improvisera som hon, hon är framstående i målning,
deklamation och dans, men ingen, som icke hört henne,
kan göra sig en föreställning om hennes överlägsenhet.
Hon är bilden av vårt sköna Italien, sådant det skulle vara
utan okunnighet, lättja, avund och inbördes oenighet.
Så träder Corinne fram och börjar en improvisation, en
hyllning till Italien. Den poetiska prosan är ganska pompös,
men det är karakteristiskt för mad. de Staël, att hon här
endast sysselsätter sig med Italiens historia, med dess store
män, särskilt dess store författare, men däremot ej med
naturen. At denna ägnar hon blott en enda punkt — och
den är en variation av Mignons bekanta sång hos Goethe.
Hjältinnan står således fullt klar för oss: hon är den
överlägsna kvinnan, snillet, och frågan är: skall samhället
tåla en dylik överlägsenhet, skall Corinne, trots det att hon
är kvinna, tillmätas rätt att leva sitt eget liv? Kan en
dylik kvinna någonsin bliva lycklig? Det är kvinnopro-
blemet, som här för första gången framlägges, — i Delphine
hade det endast tangerats — och detta gör mad. de Staëls
andra roman till en av de mest betydelsefulla inom littera-
turen. Ty vilken ståndpunkt man än må intaga till själva
problemet, är det dock en stor sak att hava uppställt en
fråga, som sedan kommit att diskuteras under mer än ett
århundrade och som onekligen är en bland den nya kul-
turens viktigaste. Den lösning, mad. de Staël här ger, är
vida naturligare än i Delphine. Lord Nelvil lär känna
Corinne, förälskar sig i henne och hon i honom. Men han
är engelsman och har sitt folks och sitt stånds fördomar.
Enligt hans uppfattning hade en kvinna sin plats blott i
hemmet, och en publicitet sådan som Corinnes var icke fören-
lig med hennes kön. Och han vet ju icke ens, vem hon är !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
