Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CORINNE Ö 1 5
du har en smak, som avviker från våra seder. Här får man
underkasta sig våra gamla bruk. Kämpar man emot dem,
kommer man alltid att lida.
Allsidigast och bäst tecknar hon fransmannen i den unge
emigranten, greve d’ Erfeuil. Han är elegant i sitt sätt,
tapper och lättsinnig. Sin landsflykt och sin ekonomiska
ruin tar han såsom motgångar, vilka icke få trycka ned en
människa, han slår sig fram såsom musiklärare, och har ett
oförbränneligt gott lynne. “Jag finner mig tillrätta — säger
han — var som helst. Ar man ung och glad, så klarar
sig allt. Den filosofi, som jag har, har jag icke förvärvat
vare sig i böcker eller genom tankearbete ; det är olyckan,
som lärt mig den.“ Men han har fransmannens bornerade
uppfattning och hans överlägsenhet mot andra folk. Han
har länge vistats i Tyskland, “men jag kan inte ett ord
tyska, och ni får medge, att det skulle vara bra ansträn-
gande och ta för lång tid att lära sig det“. Så skola han
och Nelvil resa till Italien. Men d’Erfeuil har inga höga
förväntningar. En av mina vänner, berättar han, var där
i sex månader, och han påstod, att det inte fanns en fransk
landsortshåla, där man inte hade en bättre teater än i Rom
och en angenämare societet. Men förmodligen finnas där
några fransmän, med vilka jag kan prata, och det är allt,
vad jag begär. “Men tänker ni då inte lära er italienska?“
“Visst inte. Det ingår inte i min studieplan.“ Den franska
litteraturen är för honom litteraturen över huvud, och med
det djupaste förakt ser han ned på barbarer som tyskarna.
Men trots sin ytlighet och sin bornerade syn på allt är han
både en bra karl och en ganska älskvärd företeelse.
Mad. de Staöls förnämsta arbete torde dock vara hennes
De l’Allemagne. Såsom vi minnas förstördes den första
upplagan (1810), och först 1813 kom den ut, tryckt i Eng-
land — redan efter några månader blev denna, på franska,
utgiven också i Uppsala. Mad. de Staël tar här upp Mon-
tesquieus och Herders idéer1 och vill såsom den sistnämnde
visa upp, huru litteraturen formar sig till ett uttryck för
folklynnet. Hon gör det obestridligen med större talang än
Herder, vilken såsom tysk mera konstruerade än såg, under
det att mad. de Staël hade en underbart snabb och i det
hela nog riktig uppfattning, förmågan att hastigt se, höra
och begripa. Den uppgift, hon valt, hör ju onekligen til]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
