Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 DE L’ALLEMAGNE
de vanskligaste, och det torde kunna ifrågasättas, om ett
bestämt folklynne över huvud existerar, om icke skiftnin-
garna hos de olika individerna äro så många och så starka,
att varje sammanfattning till en folkindividualitet måste för-
bli en utopi. Hos ett folk finnas anlag i rakt motsatta rikt-
ningar. Om den ena eller andra får övertaget, beror ofta
på den historiska utvecklingen, och “folkindividualitet“ be-
tyder väl därför blott en förening av vissa egenskaper, som
vid en bestämd tidpunkt kunnat iakttagas hos en stor del
av ett folk.
Mad. de Staël hade redan i sitt första mera betydande
arbete, De la littérature (1800), varit inne på samma tanke-
gång, som hon upptog i De l’Allemagne. Dess uppgift var
att hänvisa den franska litteraturen på en icke uppmärk-
sammad föryngringskälla: de andra folkens diktning. Men
då hon skrev De la littérature, kände hon själv ännu föga
till dessa litteraturområden, och i uppfattningen stod hon
på samma ståndpunkt som les modernes och trodde på satsen
om det ständiga framåtskridandet även i den estetiska produk-
tionen. Med betydligt större mognad i omdömet vände hon
i De 1’Allemagne tillbaka till samma uppgift: att giva den
franska litteraturen nytt liv genom att bringa den i kontakt
med den unga tyska och att vidga fransmännens vyer. Hon
ville — såsom hon skrev — riva den kinesiska muren.
Boken sönderfaller i fyra delar: om Tyskland och tyskarnas
seder, om litteraturen och konsten, om filosofien och moralen
och om religionen ’ och entusiasmen. Hänsyn till utrymmet
hindrar mig att referera mer än några spridda partier, som
synts mig mest intressanta.
I kapitlet om tyskarnas seder börjar mad. de Staël med
att påpeka den olikhet, hon funnit mellan olika delar av
Tyskland. Där finnes ingen huvudstad, där “la bonne com-
pagnie“ från hela Tyskland kan samlas och angiva tonen
—■ här såsom alltid är “societeten“ mad. de Staëls huvud-
intresse. Smakens makt och löjets vapen ha därför ingen
inverkan. De flesta författare och tänkare arbeta för sig
själva eller i en trängre krets, där de dominera. Både i
politiken och i litteraturen ha de alltför stor hänsyn till ut-
länningarna och ej nog nationella fördomar. Hos individen
må självförnekelse och uppskattning av andra vara en dygd.
Men nationernas patriotism måste vara egoistisk. Engels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
