Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Lamartine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LES MÉDITATIONS 675
konkreta uttrycket, där de äldre valt det abstrakta. Han
har vidare sinne för färgen, för höstens och kvällens stäm-
ningar, för naturens olika dagrar. Och framför allt: han
är en genomförd individualist, som blott intresserar sig för
sitt eget själsliv. Också han var, liksom Chateaubriand och
Byron, kokett, och då man läser hans dikter, märker man
lätt, att dessa först föredragits i några litterära Parissalonger
— alldeles ren är lantluften icke. Men Lamartine är icke
någon snobb. Hans koketteri är naivt, oskyldigt, har något
rent, något barnsligt hos sig, som verkar tilltalande, och
först senare blev denna renhet väl parfymerad. Han är
kysk, men med en bismak av raffinement och epikureism.
Han är vidare en utpräglad idealist, uppfattade blott det
vackra i allt, och hans religiositet var av samma art som
Chateaubriands. Den vilade nästan uteslutande på hans
skönhetskänsla. Modern skrev också i sin dagbok, att sonens
religiositet föreföll henne vara “moins une foi qu’un senti-
ment“. Något djup har Lamartine icke, men han har i hög-
grad den franska gracen, och denna kommer fram redan i
en bland de äldsta dikterna i samlingen, Le golfe de Baia,
som han skrev 1813. Den skildrar en båtfärd på Neapel-
golfen och är i det hela ännu hållen i 1700-talets stil, men
den slutar med en strof, i vilken vi redan hava Lamartine:
Ainsi tout change, ainsi tout passe;
Ainsi nous-mêmes nous passons,
Hélas! sans laisser plus de trace
Que cette barque où nous glissons
Sur cette mer où tout s’efface.
De vackraste dikterna äro de, som han ägnat mad. Charles,
som i dem går under namnet Elvire. Han och hon hade gjort
en båtfärd på lac du Bourget vid Aix:
Un soir, t’en souvient-il? nous voguions en silence;
On n’entendait au loin, sur l’onde et sous les cieux,
Que le bruit des rameurs qui frappaient en cadence
Tes flots harmonieux.
Tout à coup des accents inconnus à la terre
Du rivage charmé frappèrent les échos;
Le flot fut attentif, et la voix qui m’est chère
Laissa tomber ces mots:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
