Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Lamartine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LES MÉDITATIONS fi 7 7
Elvire hade han glömt. Sin maka hyllade han i en verk-
ligen inspirerad Chant d’Amour, som han själv med en viss
rätt kallar “un cantique des cantiques“. Den infördes i en
ny samling, Secondes Méditations, som kom ut 1823, men
som icke väckte samma uppseende som den föregående.
Även detta är förklarligt. Dels hade under 1822 två nya
diktsamlingar utgivits, De Vignys och Victor Hugos, och
Lamartine var icke längre Frankrikes ende lyriker, dels kom
han här knappast med något nytt. Han hade aldrig många
strängar på sin lyra, och de som nu klingade voro de gamla.
Men ser man saken estetiskt och ej historiskt, så måste man
erkänna, att denna samling innehåller flera av Lamartines
vackraste poem; pärlan torde vara le Crucifix, som är ägnad
Elvires minne och där Lamartines estetiska religiositet tar
sig ett sympatiskt uttryck; dikten är nämligen skriven med
anledning därav, att Lamartine fått det kors, som vilat på
Elvires bröst, då hon dog, och som mottagit hennes sista
suck. Den nästa samlingen, Harmonies poétiques et reli-
gieuses (1830), där Lamartine måhända står på höjdpunkten
av poetisk skaparkraft, är företrädesvis av religiöst innehåll
och har flera verkligen sublima partier, särskilt ett, där han
poetiskt omskriver Pascals bekanta aforism om människans
överlägsenhet över naturen:
Vous ne pouvez, ó Nature,
Effacer une créature.
Je meurs. Qu’importe? J’ai vécu.
Dieu m’a vu! le regard de vie
S’est abaissé sur mon néant.
Votre existence rajeunie
A des siècles. J’eus un instant,
Mais dans la minute qui passe
L’infini de temps et d’espace
Dans mon regard s’est répété;
Et j’ai vu dans ce point de l’être
Le même imago m’apparaître
Que vous dans votre immensité.
1836 utkom dot arbote, som väl torde böra betraktas
såsom Lamartines mest betydande, den stora versromanen
Jocelyn. I själva verket är den endast en del i en stor
serie, vartill Lamartine fått uppslaget redan 1821, och som.
skulle skildra hela mänsklighetens utvecklingshistoria. Ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
