Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Stendhal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
–––––––-pioniärer.
släktet hade klart för sig, att man måste hava
inom litteraturen. Men vad? Romantik? Själva
på franska “romanticisme“ — var ytterst svä-
oklar. Mad. de Staël hade i klassicitet och
De nordliga folkens
RACINE ET SHAKESPEARE
Det var också denna oppositionslusta, som gjorde Helvétius’
lärjunge till en av den franska romantikens första pi ’
Det unga
något nytt
termen —
vande och
romantik sett en ras- och klimatfråga. " ¿1. „
litteratur, som hade sitt ursprung i kristendomen och riddar-
väsendet, var romantisk; de södra folkens, som gick tillbaka,
till antik hedendom, var klassisk. Historikern Sismondi sökte
däremot romantiken i originaliteten. Och i något samma
riktning går det svar, som Beyle ger på frågan i broschyren
Racine et Shakespeare. Romantik — säger han — “är
konsten att för folken framlägga litterära arbeten, vilka,
med hänsyn till deras dåvarande vanor och åsikter, äro i
stånd att skänka dem största möjliga nöje. Klassiciteten
ger dem sådana arbeten, som skänkte deras farfars farfars
far största möjliga nöje.“ Definitionens konsekvens, för
vilken Beyle alls icke drar sig, är således, att varje stor
författare under sm livstid är romantiker, och likaså att han
efter sin död upphör att vara det och blir klassisk. Sophokles
var . romantiker, och “jag tvekar alls icke att räkna också
Racine såsom °romantiker, när han för markiserna vid Ludvig
XIV.-s hov målade passionerna“. Men nu är han klassiker.
Om romantik och klassicitet får man således ej veta mycket,
men bakom paradoxen ligger ju den sunda tanken, att varje
dikt skall vara ett uttryck för sin tids idéer, att poesien
skall vara originell och icke imitation. Ur denna synpunkt
kritiserar han ock klassicitetens epigoner omkring 1820.
Vår generation — börjar han — liknar så litet som möjligt
de markiser, för vilka Racine och Molière omkring 1670
skrevo sina dramer. De tragedier, som nu skola skrivas,
skola skrivas för oss, och de skola vara på prosa; alexandrinen
ar blott ‘une cache-sottise“. Vilka arbeten intressera oss
för närvarande mest i Frankrike? Jo, Walter Scotts romaner.
Och do äro romantiska tragedier, blandade med beskriv-
ningar. Han är engelsman. Men jag vänder mig utan
fruktan till den missledda ungdom, som tror sig utföra en
patriotisk gärning, da den visslar åt Shakspere, därför att
han ar engelsman. Hela tvisten om Shakspere och Racine
rör sig om nödvändigheten att iakttaga tidens och rummets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
