Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Nodier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CÉNACLE! 703
förenas i himlen. Ooh Trilby är räddad från den eviga
fördömelsen.
Man kan förstå, ett en Voltairebeundrare som Anger blev
ursinnig, då han läste detta. Atala, René, Lamartine’s
Meditations — de kunde passera, men detta! Det var ju
ett vilt fantasteri, handlade om tomtar, trolleri och dylik
vidskepelse. Det var romantik, ett uttryck för den nya
galenskap, som gripit de unga. Men i samma stil fortsatte
Nodier, särskilt sedan han gjort bekantskap med den befryn-
dade Hoffmann, och han skrev nu Histoire du roi de Bohême
et de ses sept châteaux (1830), La fée aux miettes (1831)
och Inès de la Sierras (1837). Estetiskt stå dessa senare
noveller högst. De äga kanske icke Hoffmanns fantasikraft,
men de ha större grace, och Prosper Mérimée kunde med
rätta skriva, att en saga av Nodier liknade en skytisk bar-
bars dröm, berättad av en forngrekisk diktare. Huruvida
de bero på en direkt inverkan från Hoffmann eller om man
här blott har att se en parallellism i utvecklingen av fransk
och tysk romantik, är dock ovisst. Man bör ej heller för-
bise den popularitet, som den franska sagolitteraturen —
Perraults och andras sagor — vid denna tid åter började
att få. Ty även denna har inverkat på Nodier.
1824 hade han blivit bibliotekarie vid Arsenalen i Paris
och där fått sin ämbetsbostad. Men redan året förut, då
han ännu bodde mera anspråkslöst vid rue de Provence,
hade han i sitt hem samlat den unga författargenerationen.
I detta s. k. “cénacle“ — så kallades kotteriet hos Nodier —
har man velat se den första romantiska skolan. Det är
emellertid icke fullt rätt. De, som vid denna tid samlades
hos Nodier, hade intet bestämt program, utan tillhörde olika
litterära riktningar. Tvärtom kan man säga, att betydelsen
av Nodiers salong bestod däri, att “romantiker“ och “klas-
siker“ här, innan striden på allvar brutit ut, fredligt kunde
träffa varandra. De romantiker, som här råkades, voro
bröderna Deschamps, Vigny, Hugo, Sainte-Beuve, någon
enstaka gång Lamartine och senare Alfred de Musset och
Théophile Gautier. Likaså mötte man där de mest bety-
dande av det yngre konstnärssläktet. Ej heller kan man
räkna månadsskriften La Muse Française, som för övrigt
blott utkom under ett år (juli 1823—juni 1824) såsom det
första nyromantiska organet. Det utgavs av Nodiers kotteri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
