Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740 NOTRE-DAME
— så är moderns namn — fylles av ett våldsamt hat mot alla
zigenare och särskilt mot Esmeralda, som hon sett från sin cell.
På detta motiv är avslutningen byggd. Esmeralda skall såsom
trollpacka hängas, men prästen Claude Frollo räddar henne i
sista stund, blir ännu en sista gång avvisad och överlämnar
henne då åt den zigenarhatande, rasande Gudule, som nu upp-
täcker, att Esmeralda är hennes bortrövade dotter. Så kommer
vakten för att gripa Esmeralda, och modern, som just åter-
fått sitt barn, försvarar detta med en tigrinnas vildhet —
men fåfängt; Esmeralda ryckes ifrån henne, och den för-
lorade hade hon återfunnit blott för att för alltid mista
henne. Quasimodos och Claude Erollos historia ändar också
i en dylik antites. Quasimodo var ett hittebarn, som
Claude Frollo upptagit och vårdat, och Quasimodo älskar
honom med en hunds tillgivenhet. Men så kommer Esme-
ralda i deras väg. Frollo vill bortröva henne och använ-
der därtill Quasimodo, vakten överraskar dem, Quasimodo
blir häktad, får spö och blir ställd vid skampålen. Alla
håna och smäda honom, och ingen vill giva honom den
dryck vatten, han begär. Men Esmeralda, som går förbi
torget, förbarmar sig över den olycklige och räcker honom
en flaska med vatten. Därmed har hon för alltid vunnit
Quasimodos hjärta. Efter det förmodade mordet skall hon
framför Notre-Dame avrättas såsom trollpacka, men Quasimodo
får se detta, glider på ett rep ned från sitt torn, griper
flickan och bär henne in i kyrkan, som ju är en fristad,
där hon icke kan gripas av lagens väktare. Hon stannar
sedan hos Quasimodo, som också skyddar henne mot Claude
Frollo. Då denne ännu en gång, den sista, bemäktigar sig
henne, men i sin förbittring överlämnar henne åt Gudule
och sedan från tornet ser ned på torget, där Esmeralda
hänges, kastar sig Quasimodo ursinnigt över honom och
störtar honom ned i avgrunden. Med en fantasi, som är
skräckromanens, skildrar Hugo Frollos kamp för livet, hur
han får fatt i en blyränna, som likväl så småningom ger
vika, varefter han krossas mot kyrkans alla utsprång. Lutad
över balustraden betraktar Quasimodo det hemska skåde-
spelet, den lemlästade, döde ärkedjäknen och den hängda
zigenerskan, brister i tårar och utropar: O! allt vad jag-
älskat !
Notre-Dame de Paris, som på sin tid slog så ofantligt an,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
