Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEENÄNI 767
bröllop med donna Sol skall just firas. Men så infinner
sig en pilgrim på slottet och ber om gästfrihet. Silva frågar
icke efter hans namn, men lovar honom skydd. Pilgrimen
är emellertid Hernani, vars band blivit sprängt och som nu
är fågelfri. Men då strax därefter donna Sol kommer in i
bruddräkt, blir han vild och utropar: “vem vill vinna tusen
dukater? Jag är Hernani!“ Silva, som ännu icke vet, att
Hernani är hans rival, förklarar stolt, att han en gång lovat
honom gästfrihet och att ingen av Silvas folk skall förråda
honom. Därpå avlägsnar han sig för att till Hernanis skydd
låta stänga slottsportarna. Hernani och donna Sol bliva nu
ensamma, och Hernani får veta, att donna Sol fortfarande
är honom trogen; hon visar honom den dolk, med vilken
hon före vigselakten ämnar döda sig själv, och så slutar
scenen därmed, att hon faller i hans armar. I detsamma
inträder Silva i rummet.
Hade författaren till El medico de su honra skrivit detta
drama, hade upplösningen blivit mycket enkel: Silva skulle
hava stött ned först den man, som fläckat hans heder, och
sedermera även donna Sol. Men Hugo var både mera och
mindre spansk än spanjorerna. Silva har lovat Hernani sitt
beskydd, och sitt ord kan han såsom spansk ädling icke
bryta. I detsamma kompliceras situationen än ytterligare.
Konungen står utanför det tillbommade slottet och fordrar
att bliva insläppt. Silva öppnar en lönndörr och döljer
Hernani, varpå Don Carlos träder in i salen. Han vet, att
Hernani gömmer sig i slottet, och fordrar nu, att banditen
skall utlämnas till honom. Men Silva visar för konungen
de porträtt, som hänga på väggen, talar — mycket länge,
så länge att Don Carlos med skäl bür otålig — om vars
och ens förtjänster och slutar med att säga, att han såsom
deras ättling ej kan förråda den man, han skänkt en fri-
stad. Konungen hotar då att riva ned hans slott. Det
finner sig Silva i. Så låter han fängsla den gamle — hans
huvud eller banditens! Men Silva är obeveklig. Då träder
donna Sol fram: Ni är en dålig konung, och ni har icke
en spanjors hjärta! Don Carlos svänger nu plötsligt om.
Mot er gäst, säger han till Silva, “är ni trogen, men trolös
mot er konung. Det är gott. Må ni vara det. Jag ger
er nåd och tar blott er nièce som gisslan.“ Detta är det
hårdaste provet. Men efter en hård själsstrid står Silva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
