Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
í
>8»8
766 HERNANI
Därmed slutar den första aktens handling. Att Silva
utan vidare tar Don Carlos’ förklaring för god, är ju litet
egendomligt, ty hur hade Don Carlos kommit in i donna
Sols sängkammare? Men vid dylika små luckor i sannolik-
heten fäster Hugo intet avseende. Handlingen i den första
akten hade i varje fall varit ytterst spännande, och dess
resultat hade varit, att de båda dödsfienderna, Hernani och
Don Carlos, nu lärt känna varandra: konungen och rövaren
voro rivaler — en antites i Victor Hugos stil — och av
dessa är rövaren typen för ädelhet och ridderlighet, konungen
däremot visserligen orädd och kungligt stolt, men småsinnad.
I den andra akten spelar handlingen i en patio i Silvas
palats, och naturligtvis är det natt — natten efter den förra.
Don Carlos, som ju känner rymningsplanen, har infunnit
sig på mötesplatsen tillsammans med åtskilliga hovmän, alla
insvepta i de oundgängliga mantlarna. Don Carlos ger det
överenskomna tecknet, donna Sol kommer ned, och Carlos
vill föra bort henne, men i det kritiska ögonblicket, just då
donna Sol gripit en dolk för att döda sig, uppenbarar sig
Hernani. “Orörlig, med korslagda armar“ —- den impone-
rande romantiska gesten — “insvept i en lång mantel“ står
han framför Don Carlos. Hernani har genom sitt rövarband
låtit gripa konungens alla följeslagare, och denne är således
nu i hans våld. Men Hernani vill ej begagna sig av sin
övermakt, utan uppmanar konungen att draga värjan och
kämpa man mot man. Carlos svarar stolt: “Jag är konungen.
Stöt ned mig. Men jag duellerar ej. I går kunde jag det,
ty då visste ni ej, vem jag var, och jag ej, vem ni var.“
Men mörda en man, som icke vill försvara sig, det kan en
ädel rövare som Hernani icke, han bryter därför sönder sin
värja och bei’ konungen att avlägsna sig. Gott, svarar
denne, men min första handling skall bliva att sätta ett pris
på ert huvud och förfölja er överallt. Det inverkar ej på
Hernani, som i stället sveper sin kappa kring konungen, på
det att denne obemärkt må kunna passera förbi Hernanis
vaktposter. Don Carlos avlägsnar sig, och strax därefter
ljuder larmklockan, hela staden har väpnat sig, rövarbandet
övermannas och Hernani måste fly, skiljas från donna Sol.
Den tredje akten tilldrar sig däremot vid dagsljus, i en
sal i Silvas palats, i vilken man ser en följd porträtt av
hans förfäder. Och nu är det Silva, som är hjälten. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
