Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 7 0 MARION DE LORME
hon är, och stöter henne då tillbaka. Därmed har livet för
honom förlorat allt värde. Mot Richelieus stränga duell-
plakat har han — för hennes skull — förbrutit sig och
har dömts till döden. Genom att ännu en gång prisgiva
sig, åt en av Richelieus hantlangare, skaffar Marion Didier
tillfälle att rymma. Men han vägrar, han vill icke längre
leva, han sliter sig ifrån Marion och vandrar till schavotten.
En bland figurerna i Marion de Lorme hade varit Ludvig
XIILs hovnarr. I det nästa dramat efter Hernani, Le roi
s’amuse, blir narren, Triboulet, huvudpersonen. Han är van-
skaplig, hatar kungen, därför att denne är kung, adels-
männen, därför att de äro adelsmän, människorna, därför att
de ej äro puckelryggiga som han, och han är Frans I:s
“skaffare“, på alla sätt en usling. Konungen har givit en
gammal ädling, Saint-Vallier, nåd på schavotten, men denna
nåd har hans dotter, Diane de Poitiers, måst köpa för priset
av sin heder. Då Saint-Vallier nu infinner sig vid hovet
och i ädla ord ställer konungen till rätta, hånar Triboulet
med den mest upprörande cynism ned den gamle, som då
han föres till Bastiljen uttalar sin förbannelse över konungen
och Triboulet. Det är denna förbannelse, som sedan blir
styckets bärande idé. Men narrens giftiga sarkasmer ha
gjort honom hatad av alla hovmän, och de besluta att spela
honom ett spratt. En av dem tror sig hava upptäckt, att
Triboulet har en älskarinna, som bor i ett ensligt hus bred-
vid hôtel Cossé och som han hemligen vid nattens inbrott
besöker, och nu kommer man överens om att spela Triboulet
ett spratt: att röva bort hans älskarinna. Så långt första
akten.
Den andra tilldrar sig dels framför det hus, där Triboulets
förmodade älskarinna bor, dels i husets trädgård. Scenen
är nämligen på detta sätt delad genom trädgårdsmuren —
så vitt jag vet en nyhet inom teaterdekorationen. Den
kvinna, Triboulet besöker, är emellertid ej hans älskarinna,
utan hans dotter, och här hava vi den antites, på vilken
pjäsen är byggd: uslingen Triboulet är nämligen besjälad av
den renaste faderskärlek. Han har en gång älskat en kvinna,
som fäst sig vid honom trots hans vanskaplighet. Hon hade
dött, men nu vill han uppfostra dottern till en annan va-
relse, än han själv blivit. Hon skall bliva ren och obe-
smittad av denna världen, hon vet icke, vem hennes fader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
