Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUY BLAS 7 7 7
Drottningen tvekar. Men Ruy Blas avbryter lionom:
Jag heter Ruy Blas och jag är betjänt! Don Salluste tar
saken kallt. Ett moment i planen hade misslyckats genom
Ruy Blas’ ärlighet. Han hade ej lyckats att förmå dem
att rymma tillsammans. Men han hade dem i alla fall i sin
hand: Det är sant, han är min lakej, och i morgon kom-
mer hela Madrid att skratta åt er. Ni har landsförvisat
mig; jag har avsatt er. Ni erbjöd mig att ta er kammar-
jungfru till hustru, jag har givit er min betjänt till älskare!
Men Ruy Blas har skyndat till dörren och reglat denna.
Därpå rycker han värjan från Don Salluste och ropar: “Ni
har förolämpat er drottning, och ni skall dö!“ Nu är Don
Salluste den besegrade, han ber om ett vapen att försvara
sig, men Ruy Blas hånler: En duell? Tror ni väl, att jag
är en adelsman, som kan duellera med er? Nej, ni skall
dö som en hund. Så för han honom ut i rummet bredvid
och stöter ned honom, vänder därpå tillbaka, faller på knä,
för drottningen och ber henne om förlåtelse: “Pourtant je
n’ai pas l’âme vile. Je suis honnête au fond.“ Men då
hon svarar: aldrig, går han till bordet, tar giftflaskan och
tömmer den. Och nu skriker drottningen: “Jag förlåter,
jag älskar dig“ och trycker honom till sitt bröst. Så dör
Ruy Blas lycklig: jag skulle ändå hava handlat på samma
sätt. Ty jag kunde icke mera leva!
Ruy Blas var Hugos sista framgång. 1843 gjorde hans
Les Burgraves ohjälpligt fiasko, och därmed drog sig Victor
Hugo från teatern.
Såsom dramatisk författare har Hugo en förtjänst, som ej
bör ringaktas, även om den, såsom vi skola se, köpts till
ett dyrt pris: hans stycken äro spännande, hålla intresset
hela tiden vid makt och ha en livlig, åtminstone i det yttre
dramatisk handling. Vi minnas, att Voltaire hade klandrat
det klassiska franska dramat för dess brist på rörlighet och
mot detta framhållit Shakspere. Voltaires eget drama är ju
ofantligt mycket händelserikare än Racines, och Hugo gick
betydligt längre än Voltaire. Intrig korsar intrig, man vet
aldrig, huru det skall gå, överraskning följer på överraskning,
och åskådaren befinner sig i en beständig spänning. Var-
ifrån Hugo fått denna teknik, är svårt att säga. Från
Shakspere, som han så högt prisade, är det säkerligen icke,
och med den engelske skalden har han mycket få berörings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
