Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83 4 UNE NUIT VÉNITIENNE
att skaffa sig en säker claque, möjligen därpå, att kome-
dien var för fin för den publik, som hänförts av Henri III
et sa cour med dess starka effekter. Emellertid gjorde
detta fiasko, att Musset alldeles drog sig från teatern, och
sin nästa samling kallade han därför Spectacle dans un
fauteuil. La Nuit vénitienne står ännu under inflytande av
Clara Gazul. Det börjar patetiskt, Laurette skall gifta sig
med en prins av Eysenach, men hennes älskare Razetta ger
henne vid avskedet en dolk. Med den skall hon stöta ned
sin brudgum; gör hon ej det, skall hon finna Razetta lig-
gande död under hennes balkong. Men det går alls icke
så. Laurette blir kär i prinsen, och Razetta, som väntar
under balkongen för att där begå självmord, hör, hur en
gondol under natten närmar sig. Det är hans glada um-
gängesvänner, som komma med musik och flickor. De vilja
draga honom med till en souper hos Camille: “Du vill döda
din rival eller dränka dig. Sluta då upp med dessa banala
idéer, som passa för vulgära älskare. Kom ihåg, vem du
är, och ge icke något dåligt exempel. Ännu en gång —
kom och soupera med oss!“ Och så ger Razetta vika.
Han hoppar i gondolen och ropar: “Må göra! Och måtte
alla galenskaper i kärlek sluta lika glatt som min!“ Det
är en avslutning i samma stil som i Clara Gazul.
I A quoi rêvent les jeunes filles har han nått ännu
längre i romantisk grace. Själva handlingen är väl något
fantastisk och orimlig, men i ett stycke av denna art får
man icke uppställa samma fordringar som vid ett vanligt
lustspel. Musset har angivit detta redan genom själva scen-
anvisningen: La scène est où l’on voudra. Det är i fanta-
siens rike, som handlingen spelar, och där går det inte till
på samma sätt som i Paris. Hertig Laertes har två dött-
rar, Ninon och Ninette, som äro tvillingar, unga flickor,
som endast drömma och som ännu icke känna livet. Men
så hör Ninon, sedan hon lagt sig, huru en manlig stämma
utanför hennes fönster sjunger:
Ninon, Ninon, que fais-tu de la vie?
L’heure s’enfuit, le jour succède au jour.
Rose ce soir, demain flétrie.
Comment vis-tu, toi qui n’as pas d’amour?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
