- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
846

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

846 MUSSET OCH GEORGE SAND
Mais il lui était plus nuisible de rester que de partir, et
chaque jour consacré à attendre le retour de sa santé le
retardait au lieu de l’accélérer ... Il m’a été doux de voir
cet homme si frivole, si athée en amour, si incapable (à ce
qu’il me semblait d’abord) de s’attacher à moi sérieusement,
devenir bon, affectueux et loyal de jour en jour. Si j’ai
quelquefois souffert de la différence de nos caractères et sur-
tout de nos âges, j’ai eu encore plus souvent lieu de m’ap-
plaudir des autres rapports qui nous attachaient l’un à l’autre.
Il y a en lui un fond de tendresse, de bonté et de sincé-
rité qui doivent le rendre adorable à tous ceux qui le con-
naîtront bien et qui ne le jugeront pas sur des actions
légères.“
De skildes således som vänner. Musset ankom till Paris
den 12 april, George Sand först i mitten av augusti, men
under hela tiden fortforo de att brevväxla, och även Müsset
och Pagello skrevo till varandra. Om den lycklige rivalen
yttrar sig Müsset nästan med ömhet: “Lorsque j’ai vu ce brave
Pagello, j’y ai reconnu la bonne partie de moi-même, mais
pure, exempte des souillures irréparables qui l’ont empoi-
sonnée en moi. C’est pourquoi j’ai compris qu’il fallait
partir.“ Egendomligt nog tyckes ingen av kontrahenterna
hava senterat det något komiska i situationen. Pagello var
en ytterst vanlig italienare, som måhända under en mån-
skensnatt i Venedig kunde göra sig som staffagefigur till
Suckarnas bro, men som var alldeles illiterat och kemiskt
ren från romantik. Redan i maj började George Sand att
få detta klart för sig och skrev till Musset: “C’est un ange
de douceur, de bonté et de dévouement ... Je m’était
habituée à l’enthousiasme, et il me manque quelquefois . . .
Ici, je ne suis pas Madame Sand; le brave Pietro n’a pas
lu Lélia, et je crois qu’il n’y comprendrait goutte . . . Pour
la première fois j’aime sans passion . . . J’ai besoin de
nourrir cette maternelle sollicitude, qui s’est habituée à veiller
sur un être souffrant et fatigué. Oh ! pourquoi ne pourrais-
je vivre entre vous deux et vous rendre heureux sans appar-
tenir ni à l’un ni à l’autre.“ Emellertid var George Sand
oförsiktig nog att ta Pagello med sig till Paris, där han
alls icke gjorde sig så bra som i lagunernas, gondolernas och
kanalernas stad. För George Sands litterära umgänge före-
föll Signor Pagello obetydlig och snarast löjlig, och komiken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 23:19:39 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0872.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free