Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Leopardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-¿-11?- •• ’
89 4 LEOPARDIS FÖRSTA DIKTER
L’apressamento della morte märka vi derma förebild. Den
är skriven på terziner, samma versmått, som Petrarca an-
vände i I Trionfi. Dikten består av fem sånger, och temat
är liksom i Petrarcas dikt jordelivets fåfänglighet, kärlekens
och ärans tomhet, som ställes emot det eviga livet. Dikten
är visserligen blott ett ungdomsförsök, men har redan fått
en personlig klang, blivit ett uttryck för den ännu religiöse
Leopardis svårmod. Den slutar 1 :
1 Jag begagnar här och i det följande Wulffs förträffliga översättningar.
Du Evige! Dig föddes jag; min ande
Ar icke till för jorden blott; jag föddes
Åt dig och för att bo i dina gårdar.
Vänd, Herre, du min jordbebundna längtan
Till Evighetens rike, till din fristad!
Ack, kära mödor! Skaldekonst farväl!
Hans nästa stora dikt, All’ Italia, som skrevs på hösten
1818, då Leopardi nyss fyllt tjugo år, står också under in-
flytande av Petrarca, av dennes bekanta canzon, men gör
dock icke intryck av en efterbildning, utan är verkligen
fylld av en stark och äkta känsla för det fria, enade Italien,
för vilket nu även Leopardi börjat svärma. Dikten har något
av den italienska ungrenässansens manliga stålklang, och den
slutar, karakteristiskt för Leopardis båda inspirationskällor,
med en antik hymn. Han berör Italiens förnedring, då dess
söner blödde i främlingen Napoleons härar, och detta för
hans tanke tillbaka til] Thermopylae, då hellenen mot bar-
baren värnade sitt eget fosterland. Skalden Simonides grep
då sin lyra och besjöng denna strid, och i Simonides’ dikt
mynnar canzonen ut.
Leopardi hade således blivit en italiensk patriot och an-
slagit toner, som vibrerade i varje italienares bröst. Men
den egentliga krisen i hans liv kom dock något senare,
under det så dystra året 1819, då han av sin ögonsjukdom
hindrades att läsa. Han började nu att grubbla över livets
mening, och därvid drevs han slutligen till en pessimism,
som i tröstlöshet erinrar om Schopenhauers. Bägge voro all-
deles samtida, men egendomligt nog tyckes ingendera hava
känt till den andra. Hos Leopardi sammanhängde denna
dystra världsåskådning utan tvivel med hans kroppskonstitu-
tion. Pedan på sommaren 1819 skrev han till sin vän Gior-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
