Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slägtnamnet Puhakka. Nu hör det likväl till saken, att
lika svårt som Finnarne hafva att riktigt uppfatta, och
rätt uttrycka, främmande namn [1] — lika svårt, och
ännu vida svårare, synes till ex. Svenskarne (äfvensom
andra utländningar) hafva haft att — enligt
ljudlagarne, och enligt hörsel- och talorganerna — riktigt
kunna uppfatta, och återgifva, de finska familjenamnen;
och om det ändtligen någongång lyckas, så är det
blott under deras abrupta form; ty vanligtvis
rådbråkas de, och vantydas — oftast till den grad, att det är
platt omöjligt att ens kunna gissa sig till deras rätta
beskaffenhet. Man finner derföre t. ex. att Svenskarne,
i synnerhet uti fordna tider, helt och hållet afstodo
ifrån försöket att kunna utsäga dem; hvarföre de ock
vanligtvis utlemnade dem helt och hållet, i det de
endast begagnade sig af såkallade folkslagsnamn (nomina
gentila) eller tilldelte de Finnarne nya, och svenska
benämningar — någongång kanske lånade, och
formerade af de finska [2] — möjligtvis äfven någongång
— på svenska verterade och öfversatta. [3]
[1] Jemf. Försök att förklara de Finska stamordens uppkomst,
p. 51.
[2] Så t. ex. har det Finska familjenamnet Tuppurainen,
hvilket förekommer på Glava Finnskogarne i Wermland, blifvit öfverallt
på svenska uppfattadt, och återgifvet, med benämningen „Tupp“,
och likaså har slägtnamnet Purkainen, af Fernow, blifvit försvenskadt
med „Burk“, och Kokkoinen, med — „Kocken“, o. s. v.
[3] Af de forntida Finnar tillagde namn, som förekomma i
gamla Svenska folksagor, och hvilka, såsom sådane, vanligtvis äfven
ingått vid början af den svenska Historien, finner man att nästan
alla Finnarne sålunda tillegnade namn äro, till sitt ursprung, rent
svenska, såsom t. ex. Fornjother. Snö den gamle, och hans dotter
Drifva, Froste m. fl. Men detta hindrar icke att de möjligen
derjemte kunna vara en öfversättning af motsvarande finska benämningar;
så t. ex. kan namnet „Snö“ vara en version af det Finska
namnet Lumiainen. Att ett såbeskaffadt finskt slägtnamn
fordomdags funnits i Sverige är åtminstone ganska säkert. Ty då jag den
30 Juni 1817, genom ett schakt, nedsteg i Sala silfvergrufva —
visades mig der en i sjelfva grufvan insprängd stor såkallad „ort“
(utsprängd trakt) som än i dag kallas „Lumiainens ort“. Sala grufva
(hvars namns etymologiska ursprung redan de Finska orden sala,
och salo, nog tydligt antyda) liksom Fahlu grufva, och flere andra
gamla svenska grufvor, uppgifvas, enligt folktraditionen, hafva blifvit
först af Finnar upptäckta; och troligen har en Finne, benämnd
Lumiainen, äfven om än han icke varit sjelfva grufvans upptäckare,
likväl dermed haft mycket att beställa, efter man — honom till heder,
och såsom en tacksam minnesgärd — benämnt i grufvan en hel ort
med hans namn. Så t. ex. kunde den äfven af Sturleson omtalta
Finska Fursten „Froste“ ursprungligen (på vårt språk) hafva hetat
Hallainen, Pakkainen, Kylmäinen, Wiluinen, Härmäinen, Huuhtinen, eller
något dylikt, motsvarande ungefär det honom gifna svenska namnet.
Hans dotter Skialf, sedermera gift med konung Agne (den hon om lifvet
bragte) skulle sålunda komma att heta Puistelotar, Wärisätär,
Wapisetar Tutisetar. Och prinsessan Drifvas rätta, och finska, namn skulle
sålunda kunna vara Kinotar, Hankitar, Nietotar, eller något sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:04:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmognamn/0020.html
