Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mänsklighetens födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under detta arbete. Huru få äro ännu de kvinnor,
som lida av det systematiserade vanvettet att man
gör uppfinningar för att på det verksammaste
sättet sönderslita och lemlästa friska män, och
sedan, genom nya uppfinningar och med oerhörda
offer av ekonomisk och personlig kraft, återvinna
de ödelagda åt ett liv i vilket de dock måste bli
mindervärda? Månne ens den tyska hustrun, som
återfick sin man i en korg med båda benen borta,
synen på båda ögonen förlorad och ena armen
bortsliten, fått sina ögon öppnade för detta vanvett?
En kvinna – en finska – har uttalat tanken om
en kvinnostrejk mot kriget, i form av nekad
hjälpverksamhet under kriget. Tanken
kom icke från ett hårt hjärta, men ur en klar
hjärna. Det är ej genom kvinnor med oklara
själstillstånd, som mänskligheten kan
mänskliggöras. Det är dessas andliga tröghet, deras
fantasilöshet, deras vanetänkande som – mycket
mer än ond vilja – hindra alia framsteg på nya
områden. Ingenstädes har detta vanetänkande varit
så trögt, så fantasilöst som i fråga om kriget. Noga
sett är detta naturligt. Ty frågan om kriget är
förbunden med fäderneslandet, med hemmet, med
de för människornas flertal högsta värdena. Det
är otaliga kanslotrådar, som i dessa avseenden binda
samman eviga värden och sega fördomar till en
oupplöslig knut. Först när känslorna fast omfatta
den nya tanken: att fäderneslandet bättre kunde
skyddas och utvecklas genom en folkens
organisation för freden än genom varje enskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
