Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mänsklighetens födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lands rustningar för kriget, kan världen motse ett
nytt system för det politiska handlandet.
Nationalegoismens politik är numera
oändamålsenlig i folkkampen för tillvaron. Och
ensamt detta måste – frånsett alla humana skäl –
avgöra dess fall. Intet är vissare än att vi en gång
måste sätta nationen efter mänskligheten. Endast
så kunna vi nå det nu nödvändiga framsteget i
mänsklighet, liksom vi tidigare – för att vinna sådana
framsteg – nödgades lära oss att sätta landskapet
efter fäderneslandet och ätten efter samhället. Vi
förlorade därigenom intet av landskapets eller ättens
förblivande värden för vårt känsloliv. Men
vi vunno de nya värden, dem de nya och
utvecklingskraftiga begreppen – fädernesland och samhälle –
inneburo. Detsamma blir fallet när varje land för
att kunna bestå måste inrätta sin inre och yttre
politik enligt den vissheten, att mänskligheten står
högt över de enskilda nationerna såsom nationen
står över individerna. Är ej det senare fallet, då råder
anarki inom staten. Och, emedan det förra ej är
fallet staterna emellan, leva dessa i
mellanfolklig anarki. Denna kommer att bestå så länge
den nationalegoism består, vilken ställer den egna
nationens makt över andra nationers
rätt – och därför kallas »nationalism». Så länge
denna slags patriotism godkännes, kommer också
krigstillståndet mellan folken att fortfara. Först
när de genomträngas av den patriotism, som
fordrar att även mellan folken samma lagliga
ordning skall finnas och samma moral uppehållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
