Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blodsvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ALLSEGRAREN
svart natt. Våra tidmätare tälja att världskrigets
timmar samlades till år efter år. Men för oss som upplevde
dem syntes de vara omätbara tidrymder. Solen miste
sitt sken, jorden skalv och dess innandömen öppnades
för helvetets stigande lågor. In i dem störtade
ungdomsskarorna — lagtvungna eller frivilliga — alla
i samma offerviljas rus. Sjungande, blomstersmyekade
foro de för att falla i flammorna. Från alla land kom
den bästa ungdomen först och den låg snabbast mejad
på slagfälten dit ständigt nya skaror hastade.
Var afton, då solen dalade sökte tanken
slagmarkerna där himlens purpurflöden blandades med
blodströmmarna från unga hjärtan. Då månen bredde sitt
silver över jorden såg man bleknade pannor av i
döden stelnade offer eller ännu i dödskval stönande
spillror av livet. Var morgon flög tanken till de i
krigslanden hemmavarande, som med darrande
händer öppnade varje blad som förde budskap från, de
älskade; dessa hemmavarande, vilka även när budet
sade dem att deras kära för alltid svunnit, kunde
pressa fram stolta ord om hjältedöden för
fäderneslandet.
Då natten var tyst och klar, då Vintergatans vita
strömmar flöto genom rymden kändes tiden och
rummet overkliga. Den vansinnigvordna jorden återfick
sitt verkliga mått, en barnboll i stjärnströmmen. Men
om dagen var åter det lilla klotet det enda stora i
världsalltet. Ej jord, ej himmel gåvo en stavelse till
svar på alla de frågor, som trängdes inom pannornas
valv. Och till de frågandes torra läppar kom ingen
hug-svalelsens droppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
