Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blodsvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODSVITTNEN
9
När åkeriainden i allt vidare kretsar blevo slagmark
och gravfält, när farsot och hungersnöd med rasande
fart följde sin vilda syster — krigets — spår, när
miljoner av de hemmavarande gömdes i gravar lika
förtidigt öppnade som dem där de unga krigarna
bäddades, då började småningom den ännu levande
ungdomen öppna sina ögon.
Den såg sina fäder slitas om händelsernas trådar,
som alltjämt trasslades och brusto i dådheta eller
rådvilla händer. Efter generalstabernas krig "följde
revolutionärernas och åter befalldes ungdomen ut att mörda.
De unga sjönko av egen drift eller rycktes med i de
virvlar av vanvett för vilket kriget öppnat alla
dammluckor. De, som frivilligt störtade från det ena kriget
in i det andra, bedyrade att det nya kriget ej
utkämpades under samma fanor som det första. Men de
god-togo alla onda medel, som nationalkrigen brukat för
det gamla, sjuka samhällets mål. Som man under
världskrigets första år såg fromma
kristendomsbekännare bli förnekare och forna förnekare bli troende
visade inbördeskrigen forna fredsförkunnare som
apostlar för våldet och omvänt.
Bland de hemmavarande i krigslanden ökades talet
av krigshatare med varje tåg ur vilket vällde
stympade, blinda, sinnessjuka. Det var stort att sörja
hjältar .som osedda gömts i sina gravar, men att i hemmen
mottaga spillror allena av de fäder och makar, de
söner och bröder man senast sett i sin fulla kraft,
detta var svårare än att knäböja vid gravarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
