Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kusinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
“Det ha inte vi heller vetat förr än helt nyli-
gen. Vi ha läst Walter Scotts romaner och då på-
minde vi. oss helt plötsligt, att farfar var Skotte. Då
letade vi reda på vår stams gamla familjeböcker,
skaffade oss en säckpipa, klädde oss i skotska drägter
och satte oss med lif och själ in i saken, beslutna
att göra var ätt heder. Vi ha hållit på dermed någon
tid nu, och det är mycket roligt, och de gamla tycka
också om det.“
. Detta yttrade Archie från steget på en annan
vagn, dit han hade krupit upp, medan de andra klätt-
rade upp framför och bakom honom för att deltaga
i samtalet, under det de hvilade sig.
“Jag är Fitz James och han Roderick Dhu, och
vi skola leverera en batalj inför dina ögon, endera
dagen, och det ska jag säga dig är något riktigt
storartadt,“ tilläde prinsen.
“Ja, och du skulle höra Steve spela säckpipa;
det låter något det, ska du tro,“ ropade Will ned
från kuskbocken, ifrig att framhålla de sinas talanger.
“Mac är den, som snokar upp de gamla legen-
derna och lär oss huru vi ska’ kläda oss riktigt, och
så söker han reda på lifvade sånger och verser åt
oss ätt sjunga och deklamera," passade Greordie på
att’ säga, för’att sålunda lägga ett godt ord för bok-
malen, som var frånvarande.
“Rå, men hvad kan då du, och Will sedan?“
frågade Rosa lilla Jamie, hvilken satt helt troget vid
hennes sida, liksom om han ansåg det nödvändigt
att hålla ögonen på henne, tills hon infriat sitt löfte
och gifvit honom den omtalade konfekten.
“Jo, jag är en liten page som springer ärenden,
och Will och Geordic äro trupperna när vi marschera,
och hjortar, när vi jaga och förrädare, när vi ha lust
att hugga af några hufvuden.“
“Rå, de äro då bra beskedliga, det måste jag
tillstå," sade Rosa, hvarvid de båda i fråga varande
“användbara männen" strålade af stolthet och belöto att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
