- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
46

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hvad kofferten innehöll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Så det ser ut," sade Rosa och kastade en blick
full af förakt på skärpet, som hängde helt löst om-
kring hennes lilla, smärta lif. “Jag tappar det be-
stämdt, och då blir jag bra ledsen; det var mycket
dyrt, ty det är fint stål och ryssläder. Känn så godt
det luktar!"
“Om du tappar det, så skall jag gifva dig ett
mycket bättre. Ett mjukt silkesskärp är bra mycket
mera passande för en liten vacker flicka som du, än
ett stålharnesk, som detta; och jag har italienska och
turkiska skärp i oändlighet, ibland mina småsaker.
Ah, jag tror det hjelper upp saken litet, eller hur?"
och onkel Alec nöp henne i kinden, som vid hans
senaste yttrande betäckts af ett strålande leende.
“Det är mycket dumt af mig, men jag kan inte
låta bli att tycka, att det är roligt att,“ — hon
stannade tvärt, rodnade och slog ned ögonen, ty hon
blygdes att tillägga — att du finner mig vacker."
Dr. Alec hade svårt att afhålla sig från alt
skratta, men han sade dock helt allvarsamt:
“Rosa, du är fåfäng?"
"Jag är rädd att jag är det, onkel," svarade
Rosa sakta och ännu helt röd samt med bortvändt
ansigte.
“Det _ är ett svårt fel,“ sade onkel Alec, och
suckade, liksom om han vore helt bedröfvad öfver den
sorgliga upptäckten.
"Jag vet det nog, onkel, och jag försöker att
mte ^vara det; men man smickrar mig, och jag kan
ej lata bli att tycka om det, ty1 jag tror verkligen,
att jag inte är frånstötande."
Detta sista yttrande och den löjligu ton med
hvilken det sades, var för mycket för onkel Alec,
som till Rosas stora lättnad brast ut i skratt.
“Jaguar fullkomligt af samma tauke, och på det
att du må bli ändå mindre frånstötande, vill jag, att
du skall växa upp till en lika vacker flicka som
Phebe." .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free