Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
“Men denne Robinson ämnar slå ner på dem
som åskan, utan att fråga efter följderna. Om jag
blir döda d och uppäten, så tar du bara korgen och
skyndar ner till båten; der finnas förråder tillräckligt
för din återresa."
Och dermed smög sig onkel Alec fram till tältets
öppning, slungade in byltet så att det töll ned liksom
en bomb, och ropade med dundrande stämma:
“Röfvare, gifven eder godvilligt!"
Ett krasande, ett skrik och ett skallande skratt,
och så kommo vildarne rusande ut, beväpnade med
knifvar och gafflar, kycklingsben och tennbägare och
öfverföllo dermed den objudna gästen, hvilken de hand-
terade alldeles obarmhertigt, under det de ropade:
“Ni har ju kommit alldeles för tidigt! Vi äro
ännu inte halfiardiga! Hvar är Rosa!
"Här är jag," svarade en röst, halfqväfd af skratt,
och Rosa visade sig, sittande på en hög simbyxor af
röd flanell (hvilka hon hade tagit för humrar), och
dit hon handlöst kastat sig ned i ett utbrott afskratt,
då hon upptäckte, att kannibalerna voro inga andra än
hennes muntra kusiner.
“Ni otäcka pojkar, som alltid komma öfver mig
så der på något lustigt sätt. Och jag låter också
alltid narra mig, derföre att jag inte är van vid
sådana der puts. Onkel är inte en bit bättre än de
andra. Men det är i alla fall förtjusande roligt allt-
sammans," sade hon, när alla gossarna kommo om-
kring henne, halft bannande, halft välkomnande, och
mycket roade åt den dubbla öfverraskningen.
“Det var inte meningen att ni skulle komma förr
än på eftermiddagen, och mamma skulla vara här och
ta’ emot er. Allting är i en röra nu, utom ert tält;
det gjorde vi allra först i ordning, och der kan du
sitta och se på huru vi arbeta," sade Archie, hvilken
som vanligt gjorde “les honneurs"-
Rosa kände på sig (som Dolly brukar säga),
att det var något i luften, och ville nödvändigt bege
sig åstad med det samma. Nå, hvad skulle jag väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
