Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Rosa satt en stund och funderade på denna vis-
hetsregel, som om den väl behagade henne, och sade
derpå med klar, strålande blick:
“En verklig uppoffring är väl, då man afstår
ifrån något, som man mycket gerna vill och skulle
sätta stort värde på, är det inte så, onkel?“
“Jo visst.“
“Och då man gör det af godt hjerta för en annan
person, emedan man håller af henne och gerna vill
göra henne lycklig?“
“Ja, min vän.“
“Och gör det gerna och gläder sig deråt, och
inte frågar efter, om man ej far något beröm derför?“
“Ja, min älskling, detta är den rätla sortens
sjelfuppoffring; du tyckes förstå det, och jag gissar, att
du nog kommer att få många tillfällen i lifvet att
pröfva livad uppoffring är. — Jag hoppas dock, att
de ej må bli allt för svåra.“
“Det tror jag att de bli,“ svarade Rosa och af-
bröt sig derpå tvärt.
“Se så ja, gör nu den uppoffringen, att du går
och lägger dig, annars blir säkert min flicka sjuk i
morgon, och då skola nog tanterna säga, att det inte
var bra för henne att ligga i läger.“
“Ja, jag går nu. God natt .onkel!“ och med en
slängkyss försvann spöket, och onkel Alec promene-
rade ännu länge på stranden och tänkte på några af
de af ingen anade uppoffringar, hvilka gjort honom
till hvad han var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
