Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Macs sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
hade gjort, och den stackars gossen försökte att vara
tålig, och inbillade sig, att några veckors hvila skulle
ersätta den skada, som flera års öfveransträngning
förorsakat.
Han blef förbjuden att se i en bok, och då läs-
ning och studier var hans vurm, så var detta ett hårdt
slag för honom.. Alla voro mycket benägna att läsa
högt för honom, och i början täflade gossarna om
denna heder. Men när vecka efter vecka förgick och
Mac allt fortfarande var dömd till hvila och half-
mörkt rum, dä aftog deras ifver, och den ena efter
den andra drog sig undan.
Det var också mycket påkostande för dessa verk-
samma, lifliga naturer, och midt under deras ferier
till; så det var ingen som klandrade dem, när de
inskränkte sig att göra korta besök i sjukrummet, att
springa ärenden och att uttrycka sitt varma deltagande
för den lidande.
De äldre gjorde hvad de kunde för honom, men
onkel Mac var en mycket sysselsatt affärsman, tant
Janes läsning var afden predikande sorten, som det var
omöjligt att länge, lyssna till, och de andra tanterna
voro alla upptagna af sina egna angelägenheter, ehuru
de försågo gossen med alla de läckerheter de möj-
ligen kunde hitta på.
Onkel Alec var visserligen en löshäst, men han
kunde dock ej egna all sin tid åt den sjuke; och om
således ej Iiosa hade funnits, skulle den stackars be-
dröfvade Mac ha känt sig mycket öfvergifven.
Hennes angenäma röst behagade honom, hennes
tålamod svek aldrig, hennes tid var ej så mycket
upptagen, och hennes deltagande och välmening var
en stor tröst för honom.
Den qvinliga förmågan afsjelflorsakelse var starkt
utvecklad hos Rosa, och hon qvarblef troget på sin
post, när alla de andra troppade af. Timma efter
timma satt hon i det halfmörka rummet, dit endast
så mycket ljus Ifick intränga, att en stråle föll’på
hoken, som hon läste i. Hon tröttnade dock aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
