Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
miga armar om hans hals., i det hon helt andfådd
ropade:
“O, onkel, hvad jag är glad åt att iå träffa dig;
det är bättre än ett helt lass presenter. Aok, hvad
det var snällt af dig att konxma hit!“
“Men g;joi’de du dig inte illa,, barn? Det var ett
otäckt fall, och jag är rädd, att du stött dig någon-
stans," svarade doktorn, full af öm oi’o, under det
han betraktade sin kära flicka med stolthet.
“Mina känslor äro .sårade, men mina lemmar
fullkomligt oskadade. Nog är’det bra förargligt!Jag
skulle göra det så präktigt och så kommö de der
dumma hönsen oeh skämde bort alltsammans," sade
Rosa, helt modfäld.
“Jag kunde inte tro mina ögon, närjag frågadeefter
dig,“ och Mac visade på don lilla amazon, som kom
galopperande utför backen med en sådan fart, “Det
var den bästa öfverraskning, ,du kunde göra mig, och
jag är alldeles förtjust öfver att se, hur väl du rider.
Tänker du stiga till häst igen, eller skä’ vi : köra ut
Mac och ta in dig hit?“ frågade onkel Alec, då tant
Jessie föreslog, att man skulle begifva sig i väg, ty
de andra vinkade, att de skulle komina efter.
“Högmod går för1 fall, — det är allt bäst, att
du låter bli att visa dig på styfvä linan en gång till,
min lilla nåd.“ sade Mac, som skulle ha varit mer
än menniskä, om häri hade kunnat låta bli att retas
litet grand, när ett så godt tillfälle yppades.
“Nog fruktar jag, att jag viäckat min fot, men
det må nu gå hur det vill," tänkte Rosa och dolde
helt hjeltemodigt sin smärta, då hon med väi’dighet
Svarade:.
“Jag föredrager att rida. Låt se nu, hvem som
kommer fram först."
Och dermed . var hon åter uppe på hästen och
satte af som en pil. Hon gjorde sitt bästa för att
utplåna minnet af sitt nederlag, satt mycket rak i
ryggen och bar sitt hutvud högt, under det att Barkis
galopperade fram med snabbaste fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
