Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Födelsedagen - 15. Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
henne på soffan i förmaket, innan hon hunnit sätta
sin fot på marken.
“Se der ligger du nu, utan att du haft det
ringaste besvär att komma dit. Kom nu bara ihåg,
Kosa, att om du far ondt i foten, så att du måste
ligga stilla, då är det jag som skall passa upp på
dig. Det är ju inte mer än rätt och billigt, ty jag
kan aldrig glömma hur god du varit emot mig.“
Och dermed gick Mac att ropa på Pliebe, så
uppfylld af tacksamhet och välmening, att sjelfva de
blå glasögonen glänste vid återskenet deraf.
Femtonde kapitlet,
Frestelsen.
Rosas fotvrickning tycktes vara af en ganska all-
varsam art och det såg ut, som om den skulle bli
långvarig också, hvilket var en följd deraf, att den
ej strax blifvit tillbörligt skött. Doktor Alec ordi-
nerade henne att ligga stilla på soffan åtminstone en
fjorton dagar, hvaröfver hon jämrade sig storligen, men
vågade dock ej klaga öppet, af fruktan att gossarna
nu skulle passa på att komma fram med någon af
de välvisa predikningar om tålamod, som hon brukade
traktera dem med.
Ku hade ett tillfälle yppat sig för Mac att visa
sin tacksamhet emot henne och han afbetalade sin
skuld på ett hedrande sätt; ty då han ännu alltid
var förbjuden att börja skolan, hade han godt om
tid att^ disponera öfver, och han egnade största delen
deraf åt Rosa. Han gick många fjät för henne och
gjorde allt, hvad som stod i hans förmåga för att
bereda henne nöje och förströelse. Ja, han gick så
langt, att han till och med lät henne lära honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
