- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
149

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid ljudet af steg och högljudda röster, som hastigt
närmade sig dernerifrån.
“Det är gossarna! Göm undan nålen! Syns
mina öron? Säg inte ett ord deroin!" hviskade Rosa,
och skyndade att undanrödja alla spår af missger-
ningen för kusinernas skarpa blickar.
Der kommo de nu hela raden från en kastanic-
plockning, och hade med sig sin rika skörd;
ty de redogjorde alltid noga för Rosa, och erlade
skatt åt sin drottning på det mest storartade sätt.
“Ah så mycket ni fått, och så stora! Nu ska
vi riktigt ha oss ett trefligt kalas och steka dem
efter théet, ska vi inte det?“ sade Rosa och körde
ned båda händerna i en stor påse med glänsande,
bruna kastanier, under det att gossarna helt ogeneradt
helsade på Ariadne.
“De här ä’ plockade enkom för din räkning,
Rosa; jag har tagit hvarenda en sjelf, och det är
riktiga praktexemplar allesammans,“ sade Mac och
räckte henne en påse, innehållande ett par kannor
eller så omkring.
“Du skulle ha sett gamle Mac när han jagade
efter dem. Han föll pladask ned från trädet och
skulle ha brutit den välsignade gamla nacken af sig,
om inte Arch hade fått tag i honom,“ anmärkte Steve,
der han helt vårdslöst kastade sig ned i en länstol.
“Du har ingenting att säga, Steve, ty du kunde
ju inte skilja en kastanie från on björk, utan gick
på och koxade tills jag visade dig på dem,“ svarade
Mac och lutade sig med armbågarna mot ryggen på
soffan, der Rosa satt, ty han hade allt vissa friheter
framför de andra.
“Nej, det börjar bli mörkt, så det är bäst att
jag beger mig af, annars blir väl mamma orolig,“
sade Ariadne, och steg upp helt hastigt, ehuru hon
hoppades att hon skulle bli qvarbjuden till kastanje-
stekningen.
Men ingen bad henne, och under hela tiden,
medan hon klädde på sig och pratade med Rosa, telo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free