Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Husliga dygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag är helt och hållet till din tjenst och skall
åhöra dig med största nöje,“ svarade han på sitt allra
artigaste , sätt, ty när Rosa antog sin lilla min af
värdighet, behandlade han henne alltid med en skämt-
sam vördnad, som mycket behagade henne.
När lian nu slog sig ned bredvid henne, sade
hon mycket allvarsamt:
“Ser du, onkel, jag har försökt att bestämma
mig för hvilket yrke jag skall välja, och jag vill gerna,
att du skall råda mig.“
“Yrke, hvad menar du, min vän?“ och Dr Alec
såg så förvånad ut att hon skyndade att förklara sig.
“Jag kom inte ihåg, att du inte hörde, hvad vi
talade om derborta vid Bergshyddan. Ser du, onkel,
vi brukade sitta under granarna och sy och tala om
både ett och annat, — vi fruntimmer menar jag —
och det var så trefligt. Mor Atkinson tyckte, att
hvarje qvinna bör ha ett yrke eller någonting hvarmed
hon kan förvärfva sitt uppehälle; ty den som är rik,
kan alltid bli fattig, och fattigt folk måste ju arbeta.
Hennes flickor voro mycket skickliga och kunde göra
en hel mängd saker och tant Jessie tyckte, att den gamla
frun hade alldeles rätt. När jag derföre såg, huru
lyckliga och oberoende dessa unga qvinnor voro,
började jag önska att kunna ett yrke, och då skulle
pengarna vara af mindre betydenhet, ehuru jag tycker
mycket om att ega dem.“
Dr Alec lyssnade till denna förklaring med ett
besynnerligt .uttryck af blandad öfverraskning, glädje
och munterhet- i sitt ansigte, och betraktade sin lilla
brorsdotter som om hon helt plötsligt blifvit för-
vandlad till en ung qvinna. Hon hade vuxit mycket
på det sista halfåret och en mängd tankar hade hvälft
sig i detta unga hufvud, som högligen skulle, ha för-
vånat honom, om han kunnat ana dem; ty Rosa
var ett af dessa barn, som gitva akt på och grubbla
öfver mycket, och då och då förbluffa sina vänner
genom en klok eller ovanlig anmärkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
