Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Rosas nya drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
ej dölja snörmakerierna derimder. Tunga fransar,
band, rosetter, puffar och remsor fulländade drägten,
så att det riktigt kom ens hufvud att svindla vid
tanken på hvilken ofantlig mängd tid och arbete for-
drats för att åstadkomma detta mästerverk, hvari ej
det ringaste behag kunde skönjas; tvärtom försvann
alldeles tygets skönhet och förträfflighet i den ofant-
liga mängden- af garneringar och prydnader.
En hög sammetshatt, djerft’ uppviken framtill,
med en bukett röda rosor och en lång, släpande plym,
satt neddragen på ena örat. Lockarna voro upp-
lastade i form af en klubba bak. i nacken och hela
Rosas hufvud liknade mera en ståtlig ung officers än
en liten blygsam flickas. Högklackade kängor gjorde,
att hon lutade mycket framåt, en liten muff fjettrade
hennes armar och ett flor, öfverhöljdt med prickar så
tätt knutet öfver hennes ansigte att det rubbade
hennes ögonhår, gjorde denna drägt ännu mera löjlig
och orimlig.
“Nu ser hon ut som andra flickor, och som jag
vill ha henne,“ sade tant Clara med en min afstörsta
belåtenhet.
“Hon ser ut som en ung dam på modet; men
hur det är, så saknar jag min lilla Rosa, tjr på min
tid voro barn klädda som barn,“ svarade tant Plenty,
och tittade helt orolig genom sina glasögon. Hon
kunde nemligen icke föreställa sig den varelse hon
hade framför sig, sittande i hennes knä, springande
ärenden åt henne eller lifvande hela huset med barnslig
munterhet.
“Ja, tiderna ha förändrats, tant lilla, och det
dröjer litet, innan man hinner sätta sig in i nya seder
och bruk. Men du, Jessie, tycker säkert bra mycket
mera om denna drägt, än de lunsiga kläder, som
Rosa haft hela sommaren. Var nu uppriktig och
medgif, att du gör det,“ sade Mrs Clara, som gerna
ville ha litet, beröm för sitt verk.
“Nåväl, min kära Clara, om jag då skall vara
fullkomligt uppriktig, sä tycker jag, att denna drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
