Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Det är jii naturligt, att det uppstod en glad viller-
valla för en stund. Rosa drog sig dernnder tillbaka
till en fönstersmyg och betraktade hvad som passe-
rade, med samma intresse som om det varit ett kapitel
uv en julhistoria. Det gjorde godt att se med hvilken
stolthet onkel Jem betraktade sin långa son, och hur
ömt han omfamnade småpojkarna. Men det var lika
roligt att se hur han skakade brödernas händer, som
om han aldrig ville släppa dem, och huru han kysste
alla systrarna med en hjertlighet, som till och med
kom den högtidliga tant Myra att klarna upp litet
för en stund. Men bäst af allt var det att se honom,
sedan han ändtligen slagit sig ned i farfars stol, med
sin “lilla gumma" vid sin-sida, sina tre yngsta gossar
i knäet, och. Archie sväfvando omkring honom "lik en
långbent cherub. Detta var verkligen som Charlie
sade: “En syn som gjorde en godt ända in i själen“.
“Alla raska och alla församlade här, Gud vare
lof!“ sade Kapten Jem, vid don första paus som
uppstod, och såg sig omkring med glädje och tack-
samhet.
“Alla utom Rosa,“ svarade den lille trogne Jarnie,
som oj glömde den frånvarande.
“Minsann, hade jag inte så när glömt bort bar-
net! lfvar är. Georges lilla flicka?“ frågade kaptenen,
som ej hade sett Rosa, sedan hon var ett spädt barn.
“ Det är bättre, om du säger Alec’s stora flicka,"
sade onkel Mac, i det han förklarade, att han var
rasande jalonx på sin bror.
“Här är jag, Sir,“ svarade Rosa, och kom fram
från sitt gömställe bakom gardinerna, med ett ut-
seende, som om hon bra mycket hellre hade stannat
qvar der.
“Det var katten, hvad den ungen har vuxit!“
utropade Kapten Jem, släppte ned pojkarne ur sitt
knä och steg upp för att helsa på den stora damen,
som en gentleman, hvilket han också i sjelfva verket
var. Men hur det var, när han lättade hennes hand
för att skaka den, så såg den så liten ut, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
