Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
alldeles försvann i hans, och hennes ansigte påminte
honom så lifligt om hans aflidne broder, att han ej
vav nöjd med denna stela helsning. De genom-
trängande ögonen antogo plötsligen en mildare glans,
och han lyftade henne upp i sina armar, lutade sin
grofva, väderbitna kind emot hennes och hviskade:
“Gud välsigne dig, barn! förlåt mig, om jag
glömde dig för ett ögonblick, och var öfvertygad, att
ingen af dina slägtingar kan vara gladare att se dig
här, än onkel Jem.“
Och dcrmod var allt godt igen, och när han
släppte ned henne, var hennes ansigte så strålande,
att det var tydligt, att något trolleri blifvit användt
för att förjaga den känsla af nedslagenhet, som gjort,
att hon så länge hållit sig gömd bakom gardinen, då
hon såg sig bortglömd.
Derpå slogo alla sig ned för att få höra om hem-
resan; kaptenen berättade, huru han hade föresatt
sig att göra allt för att kunna fira julhelgen i hem-
met; huru allt hade sammansvurit sig för att lägga
hinder i vägen för donna hans plan; och huruledes
han i sista ögonblicket dock lyckats. Han hade tele-
graferat till Archie, bedjande honom bevara hemlig-
heten och vara beredd på sin fars ankomst hvilkot
ögonblick som helst, ty skeppet hade gått in i en
annan hamn, och det kunde hända, att han ej kom
fram förr än mycket sent.
Då berättade Archie huru detta telegram hade
brändt i hans ficka under hela middagen, huru han
hade måst taga Phebe med i sitt förtroende, och huru
skickligt hon hade qvarhållit kaptenen tills talet
var slut, och hans uppträdande skulle göra största
möjliga effekt.
De äldre skulle väl rätt gerna ha suttit der och
språkat hela ’ aftonen, men ungdomen ville inte gå
miste om sina vanliga julupptåg och lekar; när der-
fore en timma förflutit under muntert prat, började
de att bli otåliga, .och sedan de en stund genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
