Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Förlikningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
sig, och gaf den derföre luft i ord i stället för tårar.
Hon steg upp irån sin stol blek och med upprördt
utseende, kastade ringen ifrån sig och sade, med en röst
som hon förgäfves bemödade sig att bibehålla lugn:
“Du är inte alls den jag trodde dig vara, och
jag hyser inte den allra ringaste aktning lör dig.
Jag ville hjelpa dig att bli en bra karl, men du
tycker inte om det, och jag skall inte försöka det
en gång till. Du talar så mycket om att vara en
gentleman, men det är du ändå inte, ty du har brutit
ditt ord, och jag kan aldrig mera ha förtroende till
dig. Jag vill inte, att du följer mig hem, jag går
hellre med Mary. God natt.“
Och med detta sista förfärliga slag, gick Kosa
ut ur rummet och lemnade Charlie i fullkomligt lika
stor förvåning som om en af hans favoritdufvor flugit
på honom och hackat honom i ansigtet. Kosa råkade
högst sällan i vredesmod; när det derföre någon
gång inträffade, gjorde det ett djupt intryck på gos-
sarna. Det var då vanligen en rättfärdig vrede öfver
någon orättvisa eller begånget fel, och ej blott en
barnslig häftighet.
Det lilla åskvädret upplöste sig i några snyft-
ningar under det hon tog på sig ytterkläderna i
tamburen, och när hon kom ut derifrån, såg hon helt
vederqvickt ut efter den lilla skuren.
Efter ett kort afsked af tant Clara, — med
hvilken hårfrisörskan nu var sysselsatt •—• sparng hon
ned att uppsöka Mary, husan. Men Mary var ut-
gången, hviiket äfven var förhållandet med betjenten,
och Kosa smög sig ut genom bakporten, glad åt att
ha undsluppit Charlie till följeslagare.
Deri misstog hon sig likväl, ty porten var knappt
stängd förr än hon hörde välbekanta steg bakom sig,
och ögonblicket derefter stod Prinsen vid hennes sida
och sade, med ett uttryck af ånger och ridderlighet,
hviiket liksom en trollformel förjagade Rosas vrede:
“Du behöfver inte tala med mig, om du inte
vill, men jag måste se, att du kommer riktigt hem,
min kära kusin.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
