Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
«Hela saken var fan så obehaglig! brummade
Steve.
Sanningen är vanligtvis obehaglig," anmärkte
Mac torrt och med ett eget leende i det han aflägs-
nade sig.
Liksom om Dr Alec anat, att allt ej stod rätt
till, föreslog han just i detta ögonblick, att man skulle
göra litet musik, och de unga voro helt förtjusta öfver
den goda idéen.
Jag vill, att ni skola få höra mina båda sång-
fåglar, ty de ha gjort ofantliga framsteg, och jag är
mycket nöjd med dem," sade doktorn, dragande fram
pianostolen och ordnande noterna.
<Det är bäst, att jag börjar, ty sedan ni väl en
gång hört näktergalen, lära ni ej fråga mycket efter
kanariefågeln,’" svarade Rosa, som blott önskade att
Phebe skulle komma att känna sig hemmastadd och
ogenerad. Ty hon satt helt blyg och tyst ibland dem,
erinrande sig den tid, då hennes plats var i köket.
«Jag skall sjunga för er en af de gamla kära
balladerna, som ni brukade tycka så mycket om; den
här var en af edra älsklingssånger, tror jag," sade
Rosa och satte sig ned och sjöng den första bekanta
melodi hon fick tag i. Hon sjöng den bra, och på
ett sätt som vittnade om mycken värme och känsla,
men på intet vis någon fulländning.
Det var en af de ballader, som hon så ofta bru-
kade sjunga för Mac, när han var sjuk, och hon vår-
dade honom. Den påminde så lifligt om denna tid,
och minnet deraf var ljuft för Rosa, hvarföre hon
ofrivilligt lät sina blickar vandra till Mac, han var
ej långt borta, utan satt, alldeles som han brukade
sitta, när hon försökte lugna honom under hans mer
förtviflade stunder gränsle öfver en stol med hufvudet
hvilande emot armarna, liksom om denna ställning
hörde till melodien. Hennes hjerta mildrades då hon
såg på honom, och hon beslöt att åtminstone förlåta
honom, om hon också hade skäl att vara missnöjd med
de andra; ty, hvad honom beträffade, var hon säker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
