Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
af denna egenskap. Hennes blyghet var af det ädla-
ste slaget, ty karakterens högsinthet ökade behaget
af den friska ungdomen, den blomstrande helsan och
den oskuldsfulla naturen, hvars ljufva gvinlighet Mac
väl kände, men ej kunde förklara. Mild, dock full
af lif och djupt allvar, med ett ord, en sådan blomma,
vid hvars betraktande man hoppas och ber till Gud,
att hon ständigt måtte få den renaste luft och det
klaraste solsken att blomstra i.
"Vänta, så får du väl se," svarade Rosa. Der-
efter, då onkelns röst hördes i salen, räckte hon
honom handen och tillade gladt: "De gamla tiderna
skola nu börja igen, kom derföre snart och redogör
för mig angående alla dina förehafvanden och hjelp
mig med mina, som du brukade göra förr."
"Ar detta verkligen din uppriktiga mening?"
frågade Mac, helt glad.
"Ja visst. Du är så litet förändrad, undantagandes,
att du har vuxit mycket — att jag alls inte känner
mig främmande med dig, och derför önskar jag, att
vi mä börja igen, der vi slutade."
Det blir förtjusande. God natt, kusin Rosa,"
och till hennes stora bestörtning gaf han henne en
hjertlig kyss.
| <ÅD, Mac, detta är visst inte som förr i tiden!
utropade Rosa och drog sig tillbaka helt förlägen,
under det den djerfve ynglingen antog en min af
godmodig förvåning och frågade helt oskyldigt:
Togo vi inte alltid god natt af hvarandra på
detta vis? Jag tycker mig ha en dunkel hågkomst af
att vi gjorde det, och vi skulle ju börja igen der vi
slutade.’’ |
"Nej, du misstager dig fullkomligt; ingen makt
på jorden skulle ha förmått dig dertill, som du myc-
ket väl vet. Det får väl gå nu, eftersom det är
första dagen, men kom ihåg, att vi äro för gamla
nu för sådana dumheter:
"Jag skall komma ihåg det. Jag förmodar, att
det var vanans makt; ty jag är öfvertygad, att jag
Aleott, Rosa. II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
