- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
126

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

samma ögonblick hon kom in, upp i öfre våningen
för att underrätta de båda älskande om deras åter-
komst, på det de ej måtte låta öfverraska sig. Men
både biblioteket, hvardagsrummet och förmaket voro
tomma, och när Jane kom in med vin och kakor,
hade hon helsningar från Miss Phebe; "att hon redan
hade gått upp, och bad om ursäkt, alt hon ej sagt
godnatt, men hon var mycket trött.’’

Detta är alls inte likt Phebe: hon måtte väl
inte vara sjuk," sade tant Plenty, som slagit sig ned
framför elden för att värma sina fötter.

<Hon är kanske litet hysterisk; ty hon är mycket
- stolt och qväfver sina känslor så länge som möjligt.
Jag skall gå upp och se till, om hon ej kan behöfva
någon lugnande dryck," sade Dr Alec, i det han tog
af sig rocken.

«Nej, nej, hon är bara trött. Jag skall springa
upp till henne, det skall hon inte ha någonting emot,
och jag skall komma ner och berätta, om det fattas
henne något."

Och dermed sprang Rosa upp, darrande af oviss-
hetens gval; men Phebes dörr var stängd, intet. ljus
syntes igenom springan, och intet ljud hördes från
rummet innanför. Hon knackade på, och, då hon ej
fick något svar, begaf hon sig in i sitt eget rum,
tänkande för sig sjelf:

«eKärleken gör ju menniskor så besynnerliga, har
jag hört; de ha nog gjort upp det i vagnen, och den
kära flickan sprang genast upp till sig, för att i en-
samheten få tänka på sin lycka, Jag skall inte störa
henne. — Hvad, Phebe!" utropade hon derefter för-
vånad; ty, då hon kom in i sitt rum, fann hon sån-
gerskan, upptagen af de sysslor: hon hvarje afton
gjorde för sin lilla för detta matmor.

"Jag väntade på dig, dyra Rosa. ” Hvar har du
varit så länge?" frågade Phebe, under det hon rörde
om elden, som om hon varit ifrig att få litet färg på
de ovanligt bleka kinderna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free