Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
I det ögonblick Rosa hörde Phebe tala, märkte
hon, att ej allt stod rätt till, och en blick på dennas
ansigte, bekräftade denna hennes fruktan. Det var
som om man slagit kallt vatten öfver henne, och alla
hennes glada föreställningar försvunno med ens. Men
då hon var en grannlaga flicka, respekterade hon
Phebes upprörda sinnesstämning, och gjorde inga frå-
gor eller anmärkningar, utan öfverlemnade åt vännen
att tala eller tiga, efter som det behagade henne.
(Jag var så upprörd, att jag måste taga en pro-
menad i månskenet, för att lugna mig litet. O, min
kära, kära Phebe! jag är så glad, så stolt, så full
af beundran öfver ditt mod, din skicklighet och ditt
vackra uppträdande i all dess helhet, att jag ej kan
uttrycka huru jag älskar och värderar dig!" utropade
hon och kysste de bleka kinderna med sådan värma,
att de öfvergötos af en svag rodnad, då Phebe tryckte
vännen intill sig, öfvertygad att intet i verlden skulle
kunna störa denna oskyldiga ömhet.
Alltsammans är ju ditt verk, min älskade Rosa;
utan dig hade jag ännu hållit på med att skura golf,
och skulle aldrig ha vågat drömma om något sådant
som detta," svarade hon på sitt vanliga tacksamma
sätt. Men i hennes röst var det en darrning, som
vitnade om något varmare än tacksamhet, och vid
de sista orden lyftade hon sitt hufvud med en åtbörd
af mild stolthet, som om det nyss blifvit prydt med
en kungakrona.
Rosa hörde, såg och gissade betydelsen af både
tonen och åtbörden, och tänkte, att hennes Phebe
var värd både artistens lager och brudens myrten-
krans. Men hon blickade blott upp till henne och
sade allvarsamt:
Det har då verkligen varit en lycklig afton för
dig så väl som för oss?”
«Den lyckligaste i mitt lif, men också den svå-
raste,’" svarade Phebe, undvikande den frågande
blicken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
