- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
170

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

<för min skull". Allt detta kontrasterade nu så skarpt
emot den tillbakaryggande åtbörden, det bortvända
ansigtet, och handen, som var utsträckt för att skjuta
honom tillbaka, att den arme Charlie under detta
ögonblicks tystnad sydligt fattade, hvad han hade
förlorat... Ty en qvinnas första kärlek är lika ömtålig
som en späd blomma, hvars blad den minsta: vind-
fläkt förskingrar. Blott en aning om något dåligt,
blott upptäckten af en timmas förnedring, ett flyk-
tigt inblickande i de mindre ädla nöjen åt hvilka en
man öfverlemnar sig, — och det oskyldiga hjertat,
hvilket just vaknat för att lyckliggöra och lycklig-
göras, sluter sig ånyo likt en sensitiva och utestän-
ger honom, kanske för alltid.
Medvetandet om detta kom Charlie att blekna
af fruktan; ty hans kärlek var djupare än hon anade,
och hamn bevisade detta, då han sade, med en ton af
så mycken blandad smärta och beslutsamhet, att den
trängde djupt till hennes hjerta:
<Du skall en gång komma att värdera mig! Och
när du kan det, får jag då hoppas på något mera?”
Hon slog då upp ögonen och läste nuihans an- |
sigte den ädla blygsel, det mod och den ödmjukhet,
som antyder att ångern är uppriktig och gifver löfte
om framgång; och med ett hoppfullt leende, som var
mycket uppmuntrande för honom, svarade hon hjertligt:
«Ja, det får du."
«Gud välsigne dig för det! Jag skall ej göra
något löfte, jag skall ej begära något af dig: lita på
mig, Rosa; och, under det du behandlar mig som en
kusin, så kom dock ihåg att, huru mången tillbed-
jare du än må få, så skall du dock aldrig bli så dyr- |
bar för någon af dem, som du är för mig.’’
N ’En förrädisk heshet i rösten varnade Charlie att

ej .säga mera; och utan något vidare afsked begaf
han sig visligen af, lemnande Rosa att sätta de glömda
blommorna i vatten med ångerfull omsorg, hvarefter
hon lade bort armbandet, sägande till sig sjelf:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free