Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEN
«Jag skall aldrig bära det, förr än jag känner
för honom såsom förr, då skall han få sätta det på
mig, och jag skall svara "ja".
Elfte kapitlet.
Små frestelser.
«0 Rosa, jag har någonting så vigtigt att säga
dig! utropade Kitty Van ’Tassel, då hon följande mor-
gon hoppade upp i vagnen, i hvilken hennes vän
kom att hemta henne för att de tillsammans skulle
fara och göra uppköp i bodarna.
Kitty hade alltid något "af utomordentligt in-
tresse" att meddela, och Rosa hade lärt att taga
dessa hennes meddelanden helt lugnt; men denna
gång var det något vigtigare än vanligt, ty utan
att fråga efter hvarken de nyfikna åskådarne utanför
eller de illa tilltygade hattarna inuti vagnen, tog
Kitty Rosa om halsen och hviskade jublande:
«Min allra käraste flicka, jag är förlofvad!"’
«Nå så roligt! Med Steve, naturligtvis?"
Ja, den kära gossen friade i går afton på ett så
förtjusande sätt, och mamma är alldeles öfverlycklig;
säg mig nu, kära, snälla du, hvad skall jag ha för
brudklädning?4 sade Kitty med ett mycket oroligt
uttryck i sitt ansigte.
"Hur kan du redan tala om detta? Fy Kit, du
oromantiska flicka, du borde väl tänka på din fäst-
man och inte på dina kläder," sade Rosa, road, men
dock litet smått förargad öfver denna brist på känsla.
«Det är just på min fästman jag tänker, ty han
säger, att han nte vill ha någon lång förlofning, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
