Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: 283
jade tala om huru flitigt han ämnade studera under
vintern.
Efter den dagen såg Rosa mycket litet till honom
under flera veckor, det såg ut som om han velat taga
igen den tid han förlorat, och när han åter visade
sig, var han mera egen och frånvarande än någonsin.
Då hon nu hunnit vänja sig vid hans yttre förvand-
ling, upptäckte hon, att han äfven i andra afseenden
undergick en märkbar förändring, och hon gaf med
största intresse akt på "den unge mannen med det
distinguerade utseendet" samt sade till sig sjelf, då
hon upptäckte ett nytt slags värdighet hos honom
omvexlande med en ovanlig oro, och då och då en
anstrykning af sentimentalitet:
"Det är som jag sade, snillet håller på att jäsa.’’
Då familjen hade sorg gjordes ingen tillställning
på Rosas tjuguförsta födelsedag, ehuru gossarna hade
gjort upp alla möjliga lustbarheter för att fira den.
Hvar och en kände sig ovanligt ömt stämd emot
henne denna dag, då de tänkte på huru stackars
Charlie hade älskat henne; och de försökte visa henne
sitt hjerbliga deltagande genom de gåfvor och väl-
önskningar de sände henne. Hon fann sin lilla helge-
dom alldeles öfverhöljd med höstblad och blommor,
och på hennes bord stodo så många sällsynta och
vackra saker, att hon glömde, att hon var en arf-
tagerska och inte tänkte på annat än huru rik hon
var på älskande vänner.
En gåfva behagade henne i synnerhet mycket,
ehuru hon ej kunde låta bli att le, då hon tänkte
på hvad som förorsakat, att hon fått den. Mac skic-
kade henne nemligen en Kupido, — icke ett litet
trindt barn med tjocka kinder och ett skalkaktigt
ansigte, utan en smärt bevingad yngling, stödjande
sig på sin ospända båge, samt med en af bruten pil.
vid sina fötter. Ett poem "Till Psyche”, följde med,
och Rosa blef mycket öfverraskad af skönheten i dessa
rader; ty i stället för att vara qvicka, smickrande
eller skämtsamma, voro de fulla af värme och känsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
